Reseblogg
19/11 2024
Åsa Nilsson Dahlström på besök i Aotearoa Nya Zeeland - del 2
Te Mana o te Wai - vattnets kraft
I Aotearoa New Zealand finns en särskild nationell policy för färskvattenförvaltning, National Policy Statement for Freshwater Management (NPS-FM) 2020 eller på māoriska Te Mana o te Wai (vattnets kraft), som är intressant att studera litet närmare. I inledningen av policydokumentet förklaras att Te Mana o te Wai ”handlar om att återställa och bevara balansen mellan vattnet, miljön i stort och samhället”. Policyn utgår ifrån sex grundläggande principer som fastställer att tangata whenua (lokalbefolkningen, oftast med referens till māorier) har rätt- och skyldigheter att bevara och förbättra hälsan och välbefinnandet hos färskvatten och att se till att användningen av färskvatten är långsiktigt hållbar. Policyn fastställer också en hierarki av skyldigheter: för det första att se till vattenkropparnas och färskvattenekosystemens hälsa och välbefinnande, för det andra att tillgodose människors hälsobehov (till exempel dricksvatten) och för det tredje människors och samhällets sociala, ekonomiska, och kulturella välbefinnande, nu och i framtiden.
I Te Mana o te Wai betonas alltså att tangata whenua måste vara med och fatta beslut och förvalta färskvatten, så att māoriska värderingar kring färskvatten kan behållas, vilket betyder att det är vattenkropparnas mauri (livskraft) som är allra viktigast. Mer konkret ska det exempelvis inte ske ytterligare förluster av våtmarker, och befintliga våtmarker ska skyddas och restaureras. Floder ska få breda ut sig naturligt och livsmiljöer för inhemska färskvattenarter ska skyddas. Slutligen ska samhällets behov av färskvatten tillgodoses för att upprätthålla dess sociala, ekonomiska och kulturella välbefinnande. Översatt till en annan terminologi utgår alltså Te Mana o te Wai ifrån ett ekocentriskt perspektiv på förvaltning, och först i andra och tredje hand kommer de antropocentriska perspektiven som handlar om tillgång till dricksvatten och annan mänsklig användning av vatten. På så sätt påminner Te Mana o te Wai om principerna för naturens rättigheter.
Rätt mycket i den här policyn påminner också om det som står i svensk miljölagstiftning, med det viktiga undantaget att den nyazeeländska policyn ska utgå ifrån māoriska ekocentriska perspektiv på färskvattenförvaltning, som delvis bygger på andra principer än den traditionella naturvårdens. Till exempel bör vatten från olika vattendrag inte blandas med varandra, eftersom vattenkroppar bokstavligen anses vara kroppar med fysiska och metafysiska egenskaper. Det betyder att konstbevattning, som ofta innebär att vatten leds bort från ett vattendrag för att uppfylla vattenbehoven på andra platser, inte är förenligt med māoriska principer. Användningen av konstgödsel och bekämpningsmedel i jordbruket eller gift som läggs ut för att utrota oönskade invasiva arter som råttor och possum bör också undvikas, eftersom gifterna så småningom kan leta sig fram till vattendrag och därmed skada färskvattnets mauri. Sedan den första versionen av policyn 2014 har Te Mana o te Wai inneburit att ett stort antal regionala föreskrifter har förhandlats fram mellan tangata whenua, myndigheter och markägare.
Te Mana o te Wai har dock inte alltid varit så populärt hos de markägare som är beroende av konstbevattning, konstgödsling och bekämpningsmedel, eftersom det ofta är kostsamt att ersätta dessa med andra, enligt māoriska förvaltningsprinciper acceptabla alternativ. Tangata whenuas möjligheter att sätta stopp för vad de anser vara ohållbara praktiker har inneburit att många markägare hamnat i långdragna förhandlingar med kommun- och länsstyrelser om vad som är tillåtet och inte.
Den nya högerregeringen i Aotearoa Nya Zeeland satte därför i början av 2024 stopp för fastställande av nya regionala policier för färskvattenförvaltning baserade på Te Mana o te Wai, och i oktober 2024 beslutades om betydande förändringar i Resource Management (Freshwater and Other Matters) Amendment Act 2024, som i sin tur kommer innebära en försvagning av tangata whenuas rättigheter inom ramen för Te Mana o te Wai. Den nya regeringen har kritiserat Te Mana o te Wai för att vara "extremt komplicerat och dyrt för jordbrukare och kommuner att genomföra". Den nya lagen, som av regeringen genomdrivits för att "skydda primärsektorns, resursanvändarnas och skattebetalarnas intressen", beskrivs som ett viktigt första steg i regeringens plan att avveckla den nuvarande Te Mana o te Wai och ersätta den med ett mer jordbruks- och företagsvänligt dokument. Enligt en intresseorganisation för bönder, Federated Farmers, är regeringens initiativ att stoppa fastställandet av nya regionala policier ”en vinst för både jordbrukare och sunt förnuft”. Vidare anser en av företrädarna för organisationen att ”de regionala råden varit helt utom kontroll och drivit på för att driva igenom dyra och opraktiska nya färskvattenregler".
I några år (första versionen av Te Mana o te Wai infördes 2014) har alltså policyn varit vägledande för Aotearoa Nya Zeelands färskvattenförvaltning, men tio år senare finns det inte tillräckligt stöd för policyn i regeringen och parlamentet. Den ekocentriska behovshierarki som Te Mana o te Wai innebar kommer nu att revideras och den nuvarande regeringen kommer att lägga mindre vikt vid hälsan och välbefinnandet hos vattenkroppar och färskvattenekosystem och större vikt vid människors behov av dricksvatten och deras sociala, ekonomiska och kulturella välbefinnande.
En tioårig period av ekocentrisk färskvattenförvaltning (som delar många aspekter med naturens rättigheter) förändras nu igen och människors behov sätts i första rummet. Vilka konsekvenser det får för färskvattnen i Aotearoa Nya Zeeland återstår att se.
Vid datorn i Tauranga den 19 november 2024
Åsa