Blogg
9/8 2025
av Marie Widengård
Omfamna Jamaicas vatten
Discovery Bay, St. Ann, Jamaica
18.4582° N, 77.3985° W
Alla vatten, samma vatten. Alla hav, samma hav.
I de återförvildade ruinerna av Columbus Park i Discovery Bay, Jamaica, fann jag ett träd som sträcker sina armar mot havet. Trädet, med utsikt över bauxithamnen, tycks omfamna själva bukten – ett tyst vittne till århundraden av utvinning, där röd jord från inlandets berg länge har fraktats ut till väntande fartyg. Här möts Jamaicas berättelser om gruvdrift, vatten och rättvisa.
Än idag transporteras bauxit med lastbilar och tåg från de Jamaicanska bergen till Discovery Bay. Denna utvinningskedja skär genom karstlandskap, ekologiskt känsliga skogar, jordbruksmarker och underjordiska floder som förbinder inlandsbrunnar med havet. Vattnets konnektivitet hotas, när Cockpit Country och Dry Harbour Mountain utsätts för ökande gruvtryck. Men en annan sorts kedja håller på att formas – en mänsklig sådan.
Abrazo al Agua (omfamna vatten, omsorg om vatten), från Mar Menor i Spanien, till Vättern i Sverige och Jamaicas floder och källor.
Jamaica står nu vid en juridisk vändpunkt, med tre sammanlänkade rättsfall som prövar konstitutionens gränser för gruvor och utvinning:
STEA- och Grant-målet, nu sammanslaget inför Högsta domstolen, ifrågasätter bauxitbrytning i Special Mining Lease 173. Domstolen ombeds avgöra om detta område – trots att det ligger utanför det officiellt utpekade skyddade området Cockpit Country Protected Area (CCPA) – har samma ekologiska och kulturella värde och därmed bör ges likvärdigt rättsligt skydd. Fallet fokuserar också på flyktigt damm och dess hälsoeffekter för närboende, med hänvisning till rätten till en hälsosam miljö enligt konstitutionen.
I Dry Harbour Mountain fallet prövas regeringens beslut att bevilja tillstånd för kalkstensbrytning, trots att miljömyndigheten tidigare avslagit det med hänvisning till områdets ekologiska känslighet. Domstolen ombeds nu pröva tillståndets konstitutionella giltighet, med med hänvisning till rätten till en hälsosam miljö.
På spel står vattenkroppar som förser 40 % av Jamaicas färskvatten – inklusive det vatten som lastas ombord på kryssningsfartyg och exporteras. I alla tre strider är vatten centralt. Från karstlandskap till marina ekosystem visar dessa mål hur djupt hydrologiska och konstitutionella frågor hänger samman.
Längs Jamaicas kust pågår också juridiska strider om tillgång till havet. Idag är mindre än 1 % av kusten fritt tillgänglig för allmänheten, då stränder inhägnas för turism och lyxboende. I Runaway Bay vann invånare ett rättsfall mot ett stort hotellbygge som inkräktade på allmän mark. Men när domstolen till slut gav dem rätt var hotellet redan färdigbyggt – sten för sten, under skydd av ett ifrågasatt tillstånd. Istället för att rivas reglerades det i efterhand. Folket vann målet, men förlorade mark och vatten.
Samma mönster – att vinna på pappret men förlora på marken – hotar nu STEA- och Grant-fallet. Trots att det är av akut konstitutionell betydelse, har Högsta domstolen skjutit upp förhandlingarna till december 2025, med fler förhandlingar planerade i mars och maj 2026. Under tiden fortsätter gruvverksamheten i SML 173. Vägar byggs, skogar fälls, damm lägger sig över jordbruk och andas in.
Vad händer om folket vinner igen – bara för att upptäcka att marken redan har blivit utvunnen? Vad är en dom värd om skadan redan är skedd? Detta är den långsamma våldsamheten i gruvrättvisa: försening blir strategi; irreversibilitet blir öde.
Discovery Bay är ingen vanlig plats. Tidigare kallad Puerto Seco – "Torr Hamn" – sägs det vara där Columbus först landsteg 1494, och närliggande Runaway Bay markerar den spanska reträttens rutt. Men idag bär denna kust också löftet om ett nytt arv: ett av återförvildning, motstånd och sammanbundna vatten.
Fotografiet på trädet som omfamnar Discovery Bay bidrar till en mänsklig kedja runt vatten 2025 – även om jag tvekar att använda termen "mänsklig kedja". Trots dess symbol för solidaritet väcker begreppet smärtsamma historiska associationer – till de bokstavliga kedjor som fängslade förslavade afrikaner på denna ö, och till den koloniala våldsmakt som fortfarande präglar juridiken. Det känns viktigt att inte reproducera den bilden oreflekterat. Därför översatte jag, när jag först introducerade den spanska rörelsen till svenska aktivister, den som omfamning – inte kedja. Detta är en handling av omsorg snarare än av begränsning eller våld. Omfamningen omformulerar vad det innebär att vara sammanbundna – inte genom tvång, utan genom tillgivenhet, ömsesidighet och viljan att skydda det som håller oss vid liv. Från kolonialismens ruiner erbjuder bilden en gest av liv, motstånd och fortsatt omsorg.
Varför är jag i Jamaica och omfamnar vattnet?
Jag är forskare i samhällsvetenskapliga miljöstudier baserad i Göteborg, där jag arbetar med projektet kring Vättern. Men jag forskar också i Jamaica, där jag utforskar hur gränser dras och utmanas mellan gruvdrift, naturvård och rättigheter. Just nu följer jag flera konstitutionella rättsfall som försöker skydda ekologiskt känsliga områden som Cockpit Country och Dry Harbour Mountain. Dessa berg binds samman av underjordiska vatten, källor och floder som rinner ut i Karibiska havet – också här i Discovery Bay.
Därför, den 9 augusti, delar jag ett träd som omfamnar bukten, en gest av motstånd och omsorg. Det är mitt sätt att länka samman landskap och kamper i Jamaica och Sverige – att förmedla en gemensam omfamning för vattnet mellan Vättern och Karibiska havet.
Kontakta marie.widengard@gu.se för mer information eller för att engagera dig.