Blogg
9/8 2025
av Marie Widengård
ENG/ESP👇
Omfamna Jamaicas vatten
Discovery Bay, St. Ann, Jamaica
18.4582° N, 77.3985° W
Alla vatten, samma vatten. Alla hav, samma hav.
I de återförvildade ruinerna av Columbus Park i Discovery Bay, Jamaica, fann jag ett träd som sträcker sina armar mot havet. Trädet, med utsikt över bauxithamnen, tycks omfamna själva bukten – ett tyst vittne till århundraden av utvinning, där röd jord från inlandets berg länge har fraktats ut till väntande fartyg. Här möts Jamaicas berättelser om gruvdrift, vatten och rättvisa.
Än idag transporteras bauxit med lastbilar och tåg från de Jamaicanska bergen till Discovery Bay. Denna utvinningskedja skär genom karstlandskap, ekologiskt känsliga skogar, jordbruksmarker och underjordiska floder som förbinder inlandsbrunnar med havet. Vattnets konnektivitet hotas, när Cockpit Country och Dry Harbour Mountain utsätts för ökande gruvtryck. Men en annan sorts kedja håller på att formas – en mänsklig sådan.
Abrazo al Agua (omfamna vatten, omsorg om vatten), från Mar Menor i Spanien, till Vättern i Sverige och Jamaicas floder och källor.
Jamaica står nu vid en juridisk vändpunkt, med tre sammanlänkade rättsfall som prövar konstitutionens gränser för gruvor och utvinning:
STEA- och Grant-målet, nu sammanslaget inför Högsta domstolen, ifrågasätter bauxitbrytning i Special Mining Lease 173. Domstolen ombeds avgöra om detta område – trots att det ligger utanför det officiellt utpekade skyddade området Cockpit Country Protected Area (CCPA) – har samma ekologiska och kulturella värde och därmed bör ges likvärdigt rättsligt skydd. Fallet fokuserar också på flyktigt damm och dess hälsoeffekter för närboende, med hänvisning till rätten till en hälsosam miljö enligt konstitutionen.
I Dry Harbour Mountain fallet prövas regeringens beslut att bevilja tillstånd för kalkstensbrytning, trots att miljömyndigheten tidigare avslagit det med hänvisning till områdets ekologiska känslighet. Domstolen ombeds nu pröva tillståndets konstitutionella giltighet, med med hänvisning till rätten till en hälsosam miljö.
På spel står vattenkroppar som förser 40 % av Jamaicas färskvatten – inklusive det vatten som lastas ombord på kryssningsfartyg och exporteras. I alla tre strider är vatten centralt. Från karstlandskap till marina ekosystem visar dessa mål hur djupt hydrologiska och konstitutionella frågor hänger samman.
Längs Jamaicas kust pågår också juridiska strider om tillgång till havet. Idag är mindre än 1 % av kusten fritt tillgänglig för allmänheten, då stränder inhägnas för turism och lyxboende. I Runaway Bay vann invånare ett rättsfall mot ett stort hotellbygge som inkräktade på allmän mark. Men när domstolen till slut gav dem rätt var hotellet redan färdigbyggt – sten för sten, under skydd av ett ifrågasatt tillstånd. Istället för att rivas reglerades det i efterhand. Folket vann målet, men förlorade mark och vatten.
Samma mönster – att vinna på pappret men förlora på marken – hotar nu STEA- och Grant-fallet. Trots att det är av akut konstitutionell betydelse, har Högsta domstolen skjutit upp förhandlingarna till december 2025, med fler förhandlingar planerade i mars och maj 2026. Under tiden fortsätter gruvverksamheten i SML 173. Vägar byggs, skogar fälls, damm lägger sig över jordbruk och andas in.
Vad händer om folket vinner igen – bara för att upptäcka att marken redan har blivit utvunnen? Vad är en dom värd om skadan redan är skedd? Detta är den långsamma våldsamheten i gruvrättvisa: försening blir strategi; irreversibilitet blir öde.
Discovery Bay är ingen vanlig plats. Tidigare kallad Puerto Seco – "Torr Hamn" – sägs det vara där Columbus först landsteg 1494, och närliggande Runaway Bay markerar den spanska reträttens rutt. Men idag bär denna kust också löftet om ett nytt arv: ett av återförvildning, motstånd och sammanbundna vatten.
Fotografiet på trädet som omfamnar Discovery Bay bidrar till en mänsklig kedja runt vatten 2025 – även om jag tvekar att använda termen "mänsklig kedja". Trots dess symbol för solidaritet väcker begreppet smärtsamma historiska associationer – till de bokstavliga kedjor som fängslade förslavade afrikaner på denna ö, och till den koloniala våldsmakt som fortfarande präglar juridiken. Det känns viktigt att inte reproducera den bilden oreflekterat. Därför översatte jag, när jag först introducerade den spanska rörelsen till svenska aktivister, den som omfamning – inte kedja. Detta är en handling av omsorg snarare än av begränsning eller våld. Omfamningen omformulerar vad det innebär att vara sammanbundna – inte genom tvång, utan genom tillgivenhet, ömsesidighet och viljan att skydda det som håller oss vid liv. Från kolonialismens ruiner erbjuder bilden en gest av liv, motstånd och fortsatt omsorg.
Varför är jag i Jamaica och omfamnar vattnet?
Jag är forskare i samhällsvetenskapliga miljöstudier baserad i Göteborg, där jag arbetar med projektet kring Vättern. Men jag forskar också i Jamaica, där jag utforskar hur gränser dras och utmanas mellan gruvdrift, naturvård och rättigheter. Just nu följer jag flera konstitutionella rättsfall som försöker skydda ekologiskt känsliga områden som Cockpit Country och Dry Harbour Mountain. Dessa berg binds samman av underjordiska vatten, källor och floder som rinner ut i Karibiska havet – också här i Discovery Bay.
Därför, den 9 augusti, delar jag ett träd som omfamnar bukten, en gest av motstånd och omsorg. Det är mitt sätt att länka samman landskap och kamper i Jamaica och Sverige – att förmedla en gemensam omfamning för vattnet mellan Vättern och Karibiska havet.
Kontakta marie.widengard@gu.se för mer information eller för att engagera dig.
ENG
Embracing Jamaican Waters
Saturday 9th August 2025 | 13:00 PM
All the waters, the same water. All the seas, the same sea.
Discovery Bay, St. Ann, Jamaica
18.4582° N, 77.3985° W
In the rewilded ruins of Columbus Park in Discovery Bay, Jamaica, I found a tree stretching its arms toward the sea. Overlooking the bauxite port, this tree appears to embrace the bay itself—a silent witness to centuries of extraction, where red soil from inland mountains has long been channelled onto ships bound for elsewhere. Here, Jamaica’s story of mining, water, and justice converges.
Today, trucks and trains still transport bauxite from the forested interior to be loaded at Discovery Bay. This extractive chain cuts through karst landscapes, ecologically sensitive forests, farmland, and underground rivers that connect inland springs to the sea. Water connectivity is under threat, as Cockpit Country and its Dry Harbour Mountain face intensified mining pressures. But a different kind of chain is now being formed—a human one.
Though I will not be in Jamaica this weekend, I plan to join the Abrazo al Agua from Mar Menor in Spain, linking hands with waters across the globe—from Lake Vättern in Sweden to rivers and springs in Jamaica.
Jamaica now finds itself at a legal turning point, with three interlinked cases probing the constitutional boundaries of extractive power:
- The STEA and Grant case, now combined before the Supreme Court, challenges bauxite mining in Special Mining Lease 173. The court is asked to decide whether this area—though outside the officially declared Cockpit Country Protected Area (CCPA)—shares the same ecological and cultural value and thus deserves equivalent legal protection. The case also centres on fugitive dust and its health impacts on nearby residents, invoking the constitutional right to a healthy environment.
- In Dry Harbour Mountain, a separate Supreme Court case challenges the government’s decision to override the environmental authority’s denial of a quarrying permit. Despite recognising the area's ecological sensitivity and intent to protect it, the permit was granted. The court is now asked to assess the constitutionality of that decision.
- At stake are watersheds that supply 40% of Jamaica’s freshwater—including the water loaded onto cruise ships and exported abroad.
Along Jamaica’s coast, legal battles over ocean access also continue. Today, less than 1% of the coastline remains freely accessible to the public, as beaches are increasingly fenced off for tourism and high-end real estate. In Runaway Bay, residents successfully challenged a major hotel development that had encroached on public trust land. But by the time the court ruled in their favour, the hotel had already been built—brick by brick, under the shelter of a contested permit. Rather than being dismantled, it was simply regulated after the fact. The people won the case, but lost the land.
This same pattern—winning on paper while losing on the ground—now looms over the STEA and Grant case. Though the matter is of urgent constitutional importance, the Supreme Court has adjourned the hearings until December 2025, with further sittings in March and May 2026. Meanwhile, mining in Special Mining Lease 173 continues. Haul roads are built, forests are felled, dust settles over farms and bodies.
What if the people win again—only to find their lands already mined out? What good is a ruling if the damage is already done? This is the slow violence of extractive justice: delay becomes strategy; irreversibility becomes fate.
Across all three struggles, water is central—as source, boundary, and connector. From inland karst systems to marine ecosystems, these cases reveal how deeply hydrological and constitutional concerns are intertwined.
Discovery Bay is no ordinary place. Once known as Puerto Seco—“Dry Harbour”—it is said to be where Columbus first landed in 1494, and nearby Runaway Bay marks the route of Spanish retreat. Yet today, this coast also carries the potential for a new legacy: one of rewilding, resistance, and connected waters.
The photograph and video of the tree embracing Discovery Bay form our contribution to the Human Chain Around Water 2025 – though I hesitate to use the phrase “human chain”. While intended as a symbol of solidarity, the phrase also evokes a painful historical association—with the literal chains that bound enslaved Africans on this island, and the colonial violence that shaped landscapes, bodies, and waters. It feels important not to replicate that imagery uncritically. That’s why, when I first introduced this Spanish movement to Swedish activists, I translated it as “omfamning”—embrace / abrazo—instead of chain. This is an act of care rather than constraint or violence. The embrace reimagines what it means to be bound together—not by force, but by affection, interdependence, and the will to protect what sustains us. From the ruins of colonial conquest and ecological degradation, the picture offers a gesture of life, resistance, and the ongoing embrace of care.
Why am I in Jamaica embracing the water?
I am a researcher in environmental social science based in Gothenburg, where I work on a project concerning Lake Vättern. But I also conduct research in Jamaica, where I explore how borders are drawn and contested between mining, conservation, and rights. I am currently following several constitutional court cases that seek to protect ecologically sensitive areas such as Cockpit Country and Dry Harbour Mountain. These mountains are connected by underground waters, springs, and rivers that flow into the Caribbean Sea—such as right here in Discovery Bay.
That’s why, on August 9, I share a tree that embraces the bay, a gesture of resistance and care. It is my way of linking landscapes and struggles in Jamaica and Sweden—to express a shared embrace for the waters between Vättern and the Caribbean Sea.
Contact marie.widengard@gu.se if you want more info or be involved.
ESP
Abrazando las Aguas de Jamaica
Sábado 9 de agosto de 2025
Todas las aguas, la misma agua. Todos los mares, el mismo mar.
Discovery Bay, St. Ann, Jamaica
18.4582° N, 77.3985° W
Desde las ruinas re-naturalizadas del Parque Columbus (Colón) en Discovery Bay, Jamaica, encontré un árbol que extiende sus brazos hacia el mar. Este árbol, que observa el puerto de bauxita, parece abrazar la bahía misma—un testigo silencioso de siglos de extracción, donde la tierra roja de las montañas del interior ha sido canalizada hacia barcos con destino lejano. Aquí convergen la historia jamaicana de minería, agua y justicia.
Hoy en día, camiones y trenes siguen transportando bauxita desde el interior boscoso para ser cargada en Discovery Bay. Esta cadena extractiva atraviesa paisajes kársticos, bosques ecológicamente sensibles, tierras de cultivo, y ríos subterráneos que conectan manantiales interiores con el mar. Esta conectividad hídrica está amenazada. Cockpit Country y su Dry Harbour Mountain enfrentan crecientes presiones mineras. Pero ahora se está formando otro tipo de cadena—una cadena humana.
Aunque no estaré en Jamaica este fin de semana, planeo unirme al Abrazo al Agua desde el Mar Menor en España, uniendo manos con aguas de todo el mundo—desde el lago Vättern en Suecia hasta agua en Jamaica.
Jamaica se encuentra ahora en un punto de inflexión legal, con tres casos interrelacionados que examinan los límites constitucionales del poder extractivo:
• Los casos STEA y Grant, actualmente combinado ante la Corte Suprema, impugna la minería de bauxita en el área conocida como Concesión Especial Minera 173. El tribunal debe decidir si esta zona—aunque se encuentra fuera del Área Protegida de Cockpit Country (CCPA)—comparte el mismo valor ecológico y cultural, y por tanto merece protección legal equivalente. El caso también se centra en el polvo fugitivo y sus impactos en la salud de las comunidades cercanas, invocando el derecho constitucional a un ambiente saludable.
• En Dry Harbour Mountain, otro caso ante la Corte Suprema impugna la decisión del gobierno de anular la negativa de la autoridad ambiental a otorgar un permiso de explotación. A pesar de reconocer la sensibilidad ecológica del área y la intención de protegerla, el permiso fue otorgado. Ahora, el tribunal debe evaluar la constitucionalidad de esa decisión.
En juego están las cuencas hidrográficas que suministran el 40% del agua dulce de Jamaica, incluyendo el agua cargada en cruceros y exportada al extranjero.
A lo largo de la costa jamaicana, también continúan las batallas legales por el acceso al océano. Hoy, menos del 1% del litoral permanece libremente accesible al público, ya que las playas están cada vez más cercadas para el turismo y el mercado inmobiliario de lujo. En Runaway Bay, residentes lograron impugnar exitosamente el desarrollo de un gran hotel que había invadido terrenos de dominio público. Pero cuando el tribunal falló a su favor, el hotel ya había sido construido—ladrillo por ladrillo, bajo el amparo de un permiso impugnado. En lugar de ser desmantelado, fue simplemente regulado después de los hechos. El pueblo ganó el caso, pero perdió la tierra.
Ese mismo patrón—ganar en el papel mientras se pierde en el terreno—ahora se cierne sobre el caso STEA y Grant. Aunque se trata de un asunto de urgente importancia constitucional, la Corte Suprema ha aplazado las audiencias hasta diciembre de 2025, con sesiones adicionales en marzo y mayo de 2026. Mientras tanto, continúa la minería en la Concesión Especial 173. Se construyen caminos, se talan bosques, el polvo se asienta sobre cultivos y cuerpos.
¿Qué pasa si el pueblo vuelve a ganar—solo para encontrar sus tierras ya devastadas? ¿De qué sirve un fallo si el daño ya está hecho? Esta es la violencia lenta de la (in)justicia extractiva: la demora se convierte en estrategia; la irreversibilidad en destino.
A lo largo de las tres luchas, el agua es central—como fuente, frontera y conector. Desde los sistemas kársticos interiores hasta los ecosistemas marinos, estos casos revelan cuán profundamente están entrelazadas las preocupaciones hídricas y constitucionales.
Discovery Bay no es un lugar cualquiera. Conocida antes como Puerto Seco, se dice que fue allí donde Cristóbal Colón desembarcó por primera vez en 1494, y que en la cercana Runaway Bay huyeron los españoles. Pero hoy, esta costa también carga el potencial de un nuevo legado: uno de restauración, resistencia y aguas conectadas.
La fotografía y el video del árbol que abraza Discovery Bay forman parte de nuestra contribución a la Cadena Humana por el Agua 2025—aunque me resisto a usar el término “cadena humana”. Aunque pensada como símbolo de solidaridad, esa frase también evoca una dolorosa asociación histórica—con las cadenas reales que ataban a los africanos esclavizados en esta isla, y con la violencia colonial que dio forma a nuestros paisajes, cuerpos y aguas. Me parece importante no replicar esa imagen sin crítica. Por eso, cuando introduje por primera vez este movimiento español a activistas suecos, lo traduje como “omfamning”—abrazo—en lugar de cadena. Este es un acto de cuidado, no de sujeción ni violencia. El abrazo reimagina lo que significa estar unidos—no por la fuerza, sino por el afecto, la interdependencia, y la voluntad de proteger aquello que nos sostiene.
Desde las ruinas de la conquista colonial y la degradación ecológica, ofrecemos un gesto de vida, resistencia y cuidado continuo.
¿Por qué estoy en Jamaica abrazando el agua?
Soy investigadora en estudios ambientales sociales con base en Gotemburgo, donde trabajo en un proyecto sobre el lago Vättern. Pero también realizo investigaciones en Jamaica, donde exploro cómo se trazan y se disputan las fronteras entre minería, conservación y derechos. Actualmente, sigo varios casos constitucionales que buscan proteger zonas ecológicamente sensibles como Cockpit Country y la montaña Dry Harbour. Estas montañas están conectadas por aguas subterráneas, manantiales y ríos que desembocan en el mar Caribe—justo aquí en Discovery Bay.
Por eso, el 9 de agosto, comparto una imagen de un árbol que abraza la bahía, un gesto de resistencia y cuidado. Es mi manera de vincular paisajes y luchas entre Jamaica y Suecia—para expresar un abrazo compartido por las aguas entre Vättern y el mar Caribe.
Contacto: marie.widengard@gu.se para más información o si deseas participar.