Publication in Oxford Intersections
9/11 2026
by Marie Widengård
Röding i akvarium på Zoologen. Fotograf Johan Wingborg
Vad är skillnaden mellan att betrakta fisken som en indikator på föroreningar och att erkänna den som en skadelidande varelse? Och vad skulle förändras om fisken kunde få sina intressen företrädda i en domstol? Det är frågor som utforskas i mitt kapitel “When Arctic Char Has Standing: The Future of Law in a PFAS-Contaminated World”, med Vätterns röding i centrum.
När rödingen får talerätt: Juridikens framtid i en PFAS-förorenad värld
PFAS kallas ofta ”evighetskemikalier” eftersom många av ämnena bryts ned mycket långsamt. De sprids genom vatten, ansamlas i levande organismer och kan finnas kvar långt efter att utsläppen upphört. I Vättern kommer föroreningarna bland annat från brandsläckningsskum som använts vid Karlsborgs flygplats.
En av de fiskar som påverkas av föroreningarna är Vätterns röding, närmare bestämt storrödingen, en istidsrelikt som funnits i sjön sedan inlandsisen smälte. Storrödingen tillhör ett komplex av närbesläktade rödingar och klassificeras ibland som en egen art (Salvelinus umbla), ibland som en form av Salvelinus alpinus, på engelska Arctic char. Mätningar visar att Vätterns röding under flera decennier har haft PFOS-halter som överstiger EU:s miljökvalitetsnorm. Även om halterna har minskat sedan 2008 visar de senaste undersökningarna att PFAS-föroreningarna fortfarande är ett problem.
Ändå handlar mycket av forskningen och myndigheternas arbete om riskerna för människor. Man analyserar exempelvis fiskens muskelvävnad, eftersom det är den vi äter. Men PFAS kan ansamlas i ännu högre halter i andra organ. Studier av fisk visar också möjliga effekter på fortplantning och tidig utveckling. Om vi vill förstå vad föroreningarna innebär för rödingen själv behöver vi därför ställa andra frågor: Hur påverkas dess kropp, föda, lekplatser och möjligheter att överleva över generationer? Artikeln uppmärksammar samtidigt ett dilemma: kunskapen om fiskarnas skador bygger ofta på försök där fiskar eller embryon själva utsätts för ingrepp.
Skillnaden mellan att skydda människor och att erkänna fiskar som skadade blir tydlig när föroreningarna hamnar i juridiken. År 2024 godkände Högsta förvaltningsdomstolen regeringens beslut om markavvattning vid Karlsborgs flygplats, trots invändningar om risken för ytterligare PFAS-spridning. Domstolens bedömning kretsade kring miljökvalitetsnormer och om den planerade åtgärden skulle försämra vattenstatusen. Rödingen förekom som ett mått på föroreningarnas omfattning, men inte som någon som själv kunde ha lidit skada.
Som jämförelse diskuterar kapitlet Högsta domstolens beslut i Ronneby, där höga PFAS-halter i människors blod kunde räknas som personskada även utan konstaterad sjukdom. Skulle en liknande tanke kunna omfatta förgiftade fiskkroppar? Det är fortfarande en öppen fråga, men jämförelsen visar hur rättsliga gränser kan omprövas.
Kapitlet jämför detta med två alternativa tribunaler för naturens rättigheter, där Vättern behandlades som en möjlig rättighetsbärare. Där ställdes andra frågor: Vad innebär föroreningarna för sjöns förmåga att upprätthålla liv? Hur påverkas fiskarnas fortplantning, föda och livsmiljöer? Tribunalerna saknade juridiskt bindande makt, men visade hur naturens rättigheter skulle kunna förändra vad som räknas som skada och vem som kan företrädas.
Fiskars juridiska rättigheter skulle inte automatiskt rena Vättern. Poängen är snarare att lagstiftning och miljöövervakning kan behöva förändras så att inte bara människors hälsa, utan också fiskarnas liv och framtid, räknas när skador bedöms och ansvar utkrävs. Att ge rödingen en rättslig röst skulle kunna förändra både vad vi behöver veta om föroreningarna och vilket ansvar vi har för deras konsekvenser.
Kapitlet kunde inte publiceras med öppen tillgång (open access), men hör gärna av dig till marie.widengard@gu.se så skickar jag texten. Du kan även beställa boken “Oxford Intersections: Cultures of Waste” till ditt bibliotek.
ps. För den som vill veta mer om fiskars inre liv rekommenderar jag Lina Gustafssons bok Ur djupet eller att lyssna på en intervju med författaren i Sveriges Radio.