Blogg
16/10 2026
av Marie Widengård
När naturen går till domstol – vem får föra dess talan?
Den 8 oktober 2026 meddelade Europadomstolen sitt beslut i målet Mar Menor mot Spanien. Frågan gällde om den spanska lagunen Mar Menor, som sedan 2022 är erkänd som juridisk person med egna rättigheter, hade nekats tillgång till domstol när en miljöorganisation inte tilläts företräda den i ett brottmål om föroreningar. Beslutet aktualiserar en grundläggande fråga för naturens rättigheter: Vad innebär det att naturen erkänns som juridisk person om den inte kan föra sin egen talan? Och vem har egentligen rätt att företräda en ekologisk person i domstol?
När lagunen fick egna rättigheter
År 2022 blev den svårt förorenade saltvattenlagunen Mar Menor och dess avrinningsområde i sydöstra Spanien Europas första större ekosystem att erkännas som juridisk person genom nationell lagstiftning. Lag 19/2022 ger lagunen egna rättigheter till skydd, bevarande, underhåll och återställande.
En central del av lagen är artikel 6, som ger både fysiska och juridiska personer rätt att väcka talan i domstol eller vända sig till myndigheter för att försvara lagunens rättigheter. En sådan rättslig talan ska föras i ekosystemets namn, med Mar Menor som den egentliga rättighetsinnehavaren.
Lagen inrättade samtidigt tre organ för lagunens representation och förvaltning: en representantkommitté, en övervakningskommission och en vetenskaplig kommitté. Representantkommittén, bestående av företrädare för nationella och regionala myndigheter samt medborgare, fick bland annat ansvar för att övervaka efterlevnaden av lagunens rättigheter.
Men när dessa nya rättigheter skulle användas i en pågående rättsprocess uppstod en konflikt om vem som egentligen hade rätt att företräda lagunen.
Hur AMARME kom att företräda Mar Menor
Redan 2021, före erkännandet av lagunens juridiska personskap, hade åklagarmyndigheten begärt en brottsutredning för att undersöka om jordbruksföretag i området kunde hållas ansvariga för den ekologiska skadan på Mar Menor. En förundersökning inleddes mot ett av företagen.
När åklagaren senare drog sig ur målet erbjöd undersökningsdomaren i Cartagena, den 4 september 2023, Mar Menor möjlighet att inträda i processen som enskild åtalspart (acusación particular). Enligt spansk processrätt kan en målsägande under vissa förutsättningar driva ett brottmål vidare även när den allmänna åklagaren inte gör det.
Domaren hänvisade också till artikel 6 i den nya lagen om Mar Menors rättigheter och öppnade för att miljöorganisationer och andra aktörer skulle kunna delta i processen.
Miljöorganisationen AMARME (Alianza Mar Menor) begärde därefter att få företräda lagunen. I november 2023 godkände domaren denna begäran.
Men företaget som stod under utredning överklagade beslutet. Företaget argumenterade för att AMARME inte kunde betraktas som målsägande i brottmålet. Organisationen kunde visserligen föra en så kallad actio popularis, en allmän talan i syfte att tillvarata ett offentligt intresse, men inte uppträda som enskild åtalspart i egenskap av representant för den skadelidande.
Den regionala provinsdomstolen i Murcia (Audiencia Provincial) gav företaget rätt i februari 2024. Domstolen konstaterade att Mar Menor i princip skulle ha kunnat uppträda som enskild åtalspart, men endast genom den representantkommitté som föreskrevs i lagen från 2022. Problemet var att denna kommitté ännu inte hade inrättats.
AMARME ansågs inte heller själv vara brottsoffer och kunde därför inte inträda i processen som enskild åtalspart. Beslutet att låta organisationen företräda lagunen upphävdes. Eftersom det därmed saknades en behörig åtalspart lades brottmålet ned.
Efter att ha försökt överklaga beslutet i Spanien fördes frågan vidare till Europadomstolen.
Vad beslutade Europadomstolen?
Inför Europadomstolen hävdade Mar Menor, genom AMARME, att lagunens rätt till en rättvis rättegång enligt artikel 6 i Europakonventionen hade kränkts. Genom att utestänga lagunen från brottmålet hade de spanska domstolarna också förhindrat den från att begära ersättning för den ekologiska skadan.
Europadomstolen prövade emellertid inte själva miljöskadan. Beslutet som meddelades den 8 oktober 2026 begränsades till frågan om tillgång till domstol och rättslig representation.
Domstolen konstaterade att de spanska domstolarnas tolkning av reglerna var förutsebar och inte uppenbart orimlig eller godtycklig. Att AMARME enligt artikel 6 i den spanska lagen hade rätt att väcka talan för att försvara Mar Menors rättigheter innebar inte automatiskt att organisationen också fick företräda lagunen som enskild åtalspart i ett brottmål. För detta krävdes enligt den nationella domstolens tolkning att lagunen företräddes av sin särskilt utsedda representantkommitté.
Europadomstolen pekade dessutom på att Spanien i februari 2025 hade antagit en förordning som reglerade hur dessa representationsorgan skulle bildas och fungera. Domstolen ansåg därför att avsaknaden av en representantkommitté vid tiden för brottmålet inte kunde läggas staten till last på ett sätt som gjorde de nationella domstolarnas beslut oförenligt med konventionen.
Europadomstolen avvisade följaktligen klagomålet. Mar Menor ansågs inte ha ställning som klagoberättigat offer enligt artikel 34 i Europakonventionen när det gällde den påstådda kränkningen av rätten till domstolsprövning i just denna process.
Naturen som juridisk person – men vem för dess talan?
Beslutet innebär inte att Europadomstolen underkänner naturens rättigheter. Den ifrågasatte inte heller att Mar Menor är en juridisk person enligt spansk lag.
Däremot klargör avgörandet att juridiskt personskap enligt nationell lag inte automatiskt innebär att ett ekosystem får ställning som klagoberättigat offer enligt Europakonventionen. Domstolen lämnade också öppet om ett ekosystem som företräds av sitt behöriga representationsorgan skulle kunna få en sådan ställning.
Det mest intressanta är kanske spänningen mellan den breda möjligheten att försvara Mar Menors rättigheter och de snävare reglerna för att företräda lagunen i ett brottmål.
Enligt lagen kan vem som helst, oavsett om det handlar om en privatperson eller en organisation, väcka talan i lagunens namn. Men det betyder inte att vem som helst kan uppträda som lagunens rättsliga representant i alla former av rättsprocesser.
Denna skillnad fick mycket konkreta konsekvenser. Lagunen hade tillerkänts egna rättigheter och kunde principiellt vara en skadelidande part, men eftersom dess representationsorgan ännu inte hade inrättats kunde den inte delta i det aktuella brottmålet. När AMARME inte heller tilläts företräda den lades processen ned.
Här framträder en paradox: lagstiftningen hade erkänt Mar Menor som ett rättssubjekt med egna intressen, men de institutionella arrangemang som skulle göra det möjligt för lagunen att utöva sina rättigheter var ännu inte på plats.
Det aktualiserar också en bredare demokratisk fråga. Vad händer när rätten att företräda ett ekosystem koncentreras till ett särskilt organ, där även myndigheter med ansvar för miljöförvaltningen ingår? Vilket utrymme finns då för medborgare och miljöorganisationer att agera när de anser att lagunens rättigheter inte respekteras?
Vad betyder beslutet för naturens rättigheter i Europa?
Avgörandet utgör inget hinder mot att införa naturens rättigheter i Sverige eller andra europeiska länder. Europadomstolen tillhör Europarådet, inte EU, och beslutet innebär inte att unionen har tagit ställning till om naturen kan vara en juridisk person.
Däremot visar fallet hur avgörande rättslig representation och processuella regler är för naturens rättigheters praktiska genomslag. Att erkänna ett ekosystem som juridisk person är en sak. Att säkerställa att någon faktiskt kan föra dess talan när rättigheterna kränks är en annan.
Mar Menor-fallet visar också att naturens juridiska personskap inte är en färdig rättslig lösning. Det möter redan etablerade kategorier som målsägande, brottsoffer, rättslig företrädare och klagoberättigad. Hur dessa kategorier tolkas kan avgöra vilka möjligheter naturen får att utkräva sina rättigheter.
Frågan är därför inte bara vilka rättigheter naturen ska ha, utan vem som får företräda den, hur denna befogenhet fördelas och vad som händer när dess företrädare ännu inte finns på plats eller inte agerar.
Mar Menor påminner oss om att naturens rättigheter inte enbart handlar om ett nytt sätt att förstå naturens rättsliga ställning, utan också om hur makt, ansvar och möjligheten att få sin sak prövad fördelas.
Källor
Europadomstolen (2026), Mar Menor y su Cuenca v. Spain, ansökan nr 34757/24, beslut den 17 september 2026, meddelat den 8 oktober.
Spanien, Lag 19/2022 om juridiskt personskap för Mar Menor och dess avrinningsområde, särskilt artiklarna 3 och 6.
Spanien, Kungligt dekret 90/2025, om inrättandet av Mar Menors representations- och förvaltningsorgan.