Veckoblogg
8/10 2024

Åsa Nilsson Dahlström, Ann-Sofie Kall & Mariam Kanyama Carlsson


Kursblogg från den fristående distanskursen ”Naturens rättigheter i teori och praktik” på Jönköping University.



Blogg #7 från kursen ”Naturens rättigheter i teori och praktik” HT24



Åsa: Har ni tänkt på vad som händer med människors engagemang och kunskap när beslutsfattande om miljöfrågor centraliseras? Jag funderar på det i relation till den nya Critical Raw Materials Act (CRMA) som ju syftar till att påskynda den gröna omställningen i EU. I Sverige ska vi ha ett så kallat ”Accelerationskontor” som ska samordna svenska tillståndsprocesser kring utvinning, produktion och återvinning av kritiska och strategiska mineraler och metaller i EU. Smaka på ordet ”acceleration”. Det är något som ökar i hastighet, och det är säkert bra i många sammanhang, men vad händer med människors möjligheter att engagera sig i miljöfrågor (som den om gruvor) om de inte hinner tänka eller reflektera, eller kanske inte ens tillfrågas innan det fattas beslut? Även om det långt ifrån alltid har fungerat som det är tänkt i Sverige, så har vi ju ändå haft idéer om att människor ska tillfrågas om stora förändringar och få möjlighet att yttra sig också. Jag undrar också vad för kunskap och vems kunskap som räknas i ”accelerationens tid”. Jag vet att det är bråttom, bråttom, men vad tänker ni om detta, Mariam och Ann-Sofie? Svara mig snabbt, tack! 

Ann-Sofie: Detta är något som jag har funderat mycket på den senaste tiden, men det betyder inte nödvändigtvis att jag har några färdiga svar, snarare fler frågor. När det gäller vikten av en hållbar omställning är det ofta ett fokus på att det är bråttom och att vi måste agera snabbt. Något som också är förståeligt med tanke på vilken situation vi befinner oss i. Samtidigt kan jag inte låta bli att fundera över att detta ibland leder till att grupper, perspektiv eller kunskap förbises, och att den komplexitet som dessa frågor rymmer, inte tas hänsyn till. I Sverige lyfts det ofta fram att vi här har en onödig byråkrati eller att det tar lång tid att fatta beslut för att det finns en strävan efter konsensus eller att alla i fall ska ha en chans att komma till tals. För att försöka svara på din fråga Åsa, jag tror att det finns en risk att vi missar kunskap som inte får samma utrymme i en centraliserad process som ska gå snabbt. I många frågor och inte minst i den här typen av lokal miljöpåverkan som gruvetablering innebär så tror jag att det är viktigt att inkludera den lokala expertkunskap som finns. Den kan finnas både hos de som bor i området, olika typer av intresseorganisationer som t. ex. miljörörelsen, men också hos till exempel Länsstyrelsen som faktiskt också kommer få en annan roll i den här där samordningen, som det ser ut nu, kommer ske via Accelerationskontoret. Jag tror det är viktigt att vara uppmärksam på att vikten av att göra något snabbt inte istället leder till konsekvenser som sedan blir svåra att reparera. Om vi har bråttom och är snabba, men springer åt fel håll så finns det risk att vi hamnar än längre ifrån målet om en mer hållbar värld.  

Mariam: Jag håller helt med er om faran av att skapa snabbspår för gruvetablering. Det är ironiskt att den gröna omställningen används som ett argument för det när en genuin grön omställning snarare borde ha ett fokus på att inkludera just alla de aspekter ni nämner; lokalsamhället, långsiktiga miljöscenarior och möjlighet till medbestämmande osv. Jag tänker också på vad som händer med rätten att ta del av och delta i frågor som rör miljön. Det finns en konvention som reglerar den rätten, FN:s Århuskonvention. Den handlar om tillgång till information, allmänhetens deltagande i beslutsprocesser och tillgång till rättslig prövning i miljöfrågor. FNs rapportör för miljöförsvarare under Århuskonventionen, Michael Forst, publicerade tidigare i år en rapport som handlar om repressionen av miljöförsvarare i de länder som ratificerat konventionen, bland annat Sverige. Där framkommer att domstolar i Europa i allt högre grad använder lagstiftning för att kriminalisera miljöförsvarare. Frågan blir vad innebär då en sådan satsning som Accelerationskontoret för rätten att ta del av beslutsprocesserna där och möjligheten att kritisera och demonstrera mot de beslut som tas. Jag tror att det kommer bli allt tydligare även i Europa hur viktigt det är att slå vakt om miljöförsvarares rättigheter som en del i att bekämpa förlusten av biologisk mångfald och miljöförstöring generellt. 

Åsa: Ja, och jag tänker också på hur perspektiv som naturens rättigheter ofta betonar människors ansvar och engagemang för miljön, för även om naturens rättigheter bygger på idén om att ekosystem kan bli juridiska personer så är det ju nästan ofrånkomligt att det är människor som blir ett slags ombud för naturen. Det i sin tur bygger ju på att människor måste veta en hel del om ekosystemen vars intressen de behöver företräda, för hur ska de annars kunna bedöma vad ekosystemen behöver för att utvecklas och blomstra, och vad som hotar dem? Jag tänker på den där viktiga lokala kunskapen om ekosystemen, som kanske bara kan förvärvas av någon som levt och arbetat i eller nära dem, och som är ett så viktigt komplement till den vetenskap som vi till exempel utvecklar på lärosätena – vad händer med den när vi ska fatta snabba beslut om den gröna omställningen? Och vad händer med viljan att engagera sig? Som du påpekar, Mariam, så har ju miljöförsvarare i allt högre utsträckning pekats ut som kriminella. Som forskare, som studerar de här frågorna inom ramen för våra arbeten, så har vi ju fullt sjå att hinna med att sätta oss in i och förstå de komplexa frågorna om den gröna omställningen och vilka konsekvenser olika beslut kan få för både människor och miljö. Hur ska medlemmar i miljöorganisationer, som kanske sällan har anställda personer som bara forskar om miljöfrågor, ha en chans att hinna med i den stora accelerationen och leverera kvalificerade utlåtanden på komplexa problem? Om de ens tillfrågas, förstås.  

   
Bild: Vadstena




Fler inlägg från Veckobloggen




         
Följ Vems vattenkropp? på Instagram!

vemsvattenkropp