Veckoblogg
2/9 2024
Åsa Nilsson Dahlström, Ann-Sofie Kall & Mariam Kanyama Carlsson
Kursblogg från den fristående distanskursen ”Naturens rättigheter i teori och praktik” på Jönköping University.
Blogg #2 från kursen ”Naturens rättigheter i teori och praktik”
HT24
Ann-Sofie: Kära kollegor, nu när vi har en kurs om Naturens rättigheter så skulle jag vilja passa på att ta upp något som jag är både intresserad och inspirerad av, nämligen ert forskningsprojekt: ”Vems vattenkropp? Naturens rättigheter som miljöförvaltning i Sverige.” Skulle ni inte kunna berätta lite mer om det, vad handlar det om?
Mariam: Ja, projektet Vems vattenkropp? handlar om att utforska naturens rättigheter i förhållande till Vättern och det kommer bland annat att ske genom ett antal omställningslabb som projektet kallar Vätternting. Det första Vätterntinget sker den 8 november och till det har projektet bjudit in många av de organisationer och människor som länge arbetat för att försvara Vättern. Det Vätterntinget har tema miljöförsvarare. Efter Vätterntinget kommer vi även genomföra semistrukturerade intervjuer med deltagarna. Det första Vätterntinget kommer även ligga till grund för planeringen av de övriga Vätterntingen under de närmaste åren.
Åsa: Vi intresserar oss alltså för hur Vättern skulle må om den hade egna (naturens) rättigheter. Vi vet ju redan att det finns en hel del forskning om och kring Vättern och mycket engagemang också från civilsamhället, och ett av syftena med våra Vätternting är att föra samman människor som på olika sätt är engagerade i sjön till ett mer ”vattentätt” samarbete kring gemensamma frågor. Vi sneglar också en hel del på hur det går för andra vattenkroppar i världen som kanske redan har eller föreslås få erkännande som juridiska personer med egna rättigheter. På vems initiativ fick vattenkropparna sina erkännanden? Hur har det gått med de juridiska processerna? Och hur har det gått med tillämpningen? Det är ju sällan en helt rak linje från initiativ till implementering – det har vi ju sett. Det finns ju också ofta en skepsis mot nya idéer från vissa aktörer, medan andra tycker att det är dags att prova något annat för att rädda Vättern. Vi ser verkligen fram emot Vätterntingen och vi tror att bra idéer gärna diskuteras fram gemensamt. Vi har också stor respekt för all den ”amatörforskning” och kunskap som privatpersoner och organisationer har utvecklat om Vättern och ser den som ett viktigt bidrag till den samlade kunskapen om sjön.
Ann-Sofie: Så spännande! Det ska bli roligt att höra mer om era Vätternting. Jag vet ju också att ni har lite olika ingångar i detta projekt beroende på vilka bakgrunder, kunskaper och perspektiv ni har. Kan ni berätta något mer om vad det är just ni ägnar er åt?
Mariam: Forskningsfrågorna i mitt doktorandprojekt (som är en del av Vems vattenkropp?) är delvis rättsliga eftersom jag har en juristexamen och arbetat ideellt med juridiken kring naturens rättigheter. Men de mest spännande frågorna för mig handlar om de frågor som överlappar olika vetenskapliga discipliner inom (akvatisk) ekologi, biologi, och rättsvetenskap/juridik. Den dekoloniala tankeskolan Decolonialidad/Modernidad är också jätterelevant för perspektiv på natur/människa uppdelningen. Jag gick en sommarskola i dekolonial teori i Barcelona som jag kan rekommendera. Även inom STS (Science and Technology studies) finns det mycket inom posthumanismen och den feministiska STS som har många gemensamma nämnare med naturens rättigheter och earth jurisprudence. Lite kortfattat har jag tre forskningsfrågor som ser ut ungefär såhär: Reparativ rättvisa för Vättern-vad innebär rätten till (ekologisk) restoration för Vättern? Så det är bland annat mycket restorationsekologi, om hur Vättern mår, och juridik i det. Hur ser ett utbyte ut mellan Earth jurisprudence och posthumanism och feminism i STS? Det är en teoretisk diskussion. Och hur kan Vättern representeras? I den frågan utforskar jag rollen för (mänskliga) miljöförsvarare vid sjön i förhållande till talerätt. Jag kommer bland annat genomföra intervjuer med miljöförsvarare och även fältstudier bland annat av medborgarforskning som pågår om Vättern i samband med Vätterntingen.
Åsa: Inom ramen för projektet Vems vattenkropp? så undersöker jag hur naturens rättigheter tar sig uttryck i olika delar av världen, och just nu fokuserar jag rätt mycket på utvecklingen av förvaltningen av färskvattenkroppar och rättighetsfrågor i Aotearoa Nya Zeeland (som jag kommer att ta upp litet längre fram i kursen), eftersom landets initiativ är en så spännande blandning av māoriernas (landets urfolk) och de nationella myndigheternas perspektiv på miljöförvaltningsprinciper. Jag ska också åka på konferens om just vatten och rättigheter i Tauranga i Aotearoa Nya Zeeland nu i november, och jag ser fram emot att lära mig mer om vattenförvaltningsfrågor där. Jag har sedan många år forskat om just urfolk, deras natursyn och anspråk och kamp för rättigheter, och naturens rättigheter har kommit att bli allt viktigare också för urfolk.
Jag hinner ju inte rapportera från konferensen till den här kursen i höst, men jag kommer att lägga ut en rapport på vår projekthemsida på vemsvattenkropp.se senare. Titta för övrigt gärna på den hemsidan, för där presenterar vi intervjuer, tips om böcker och filmer och aktiviteter av intresse för personer som är engagerade i frågor om naturens rättigheter. Och ser ni dubbelt när ni hittar den här kursens bloggar så ser ni rätt, för vi publicerar de här kursbloggarna på den hemsidan också!