Veckoblogg
23/10 2023
Åsa Nilsson Dahlström
Kursblogg från den fristående distanskursen ”Naturens rättigheter i teori och praktik” på Jönköping University.
Blogg #10 från kursen ”Naturens rättigheter i teori och praktik”
Hej!
Så var det dags för det allra sista veckobrevet för den här kursen! Det har varit roligt att skriva dem och att få frågor från kursdeltagare, som jag har funderat över och försökt att reflektera kring i påföljande veckobrev. Jag och mina kurskollegor ser också fram emot att få läsa era inlämningsuppgifter senare!
Som en del av mitt övriga arbete på JU håller jag för närvarande på med en litteraturrecension som går ut på att systematiskt leta efter forskningsartiklar som handlar om social hållbarhet och utbildning och studera hur forskare definierar och använder social hållbarhet i sina studier. Jag är inte klar ännu med min genomgång, men redan efter att ha gått igenom drygt hälften av dem så ser jag ett mönster. Social hållbarhet i artiklarna associeras med hållbarhetsmål som uttrycks som (på engelska, eftersom nästan all vetenskaplig litteratur inom mina ämnesområden skrivs på engelska) till exempel: "social inclusion", "good health, "gender equality", "social responsbility", "social interaction", "pro-environmental behaviour", "preservation and development of stable societies", "social justice", "equal rights", "citizenship", "participation", "well-being", "safety”, "social participation", "participatory decision making", "agency", "sense of belonging", "connection", “human rights”, "happiness", "subjective well-being", "life satisfaction", "sustainable happiness” och ”flourishing”.
Det jag noterar är hur dessa begrepp, som alltså i de olika artiklarna används för att förklara vad som menas med ”social hållbarhet”, till stor del överensstämmer med det vi pratar om som ”naturens rättigheter” – eller hur? Och det är kanske inte så konstigt, med tanke på att en del av naturens rättigheter går ut på att Naturen ska erkännas status som juridisk person, och (därmed) åtnjuta samma rättigheter som andra juridiska personer, till exempel människor. Naturen kan alltså inkluderas i de sociala hållbarhetsmålen – eller?
Jag tänker också på några av de andra artiklarna jag har läst i min studie, där författarna skriver att de sociala hållbarhetsmålen är de som ligger litet efter de ekologiska och ekonomiska målen, eftersom, som påpekades i en artikel: "there is an unclear definition of social aspects of sustainability" och att framsteg för social hållbarhet är svåra att mäta eftersom de sällan går att kvantifiera. Kvantitativa mått som till exempel hur mycket utsläppen av ett visst ämne i en sjö har minskat är ju på sätt och vis enklare att beskriva än att uttrycka det som att sjön nu är litet gladare. Hur glad? Litet gladare än förra året, kanske, men fortfarande inte jätteglad.
En möjlig ”risk” med att börja översätta de som tidigare mätts i kvantitativa termer till kvalitativa mått är att det som sagt blir litet svårare att mäta sådant som ”happiness” och ”flourishing”, åtminstone för naturvetenskapligt skolade människor. Kanske får en sjö som Vättern via sina mänskliga ombud använda sig av en sådan där smärtskala som de använder i vården numera, det vill säga att vårdtagaren får ange på en skala från 1 till 10 hur pass ont hen har, eller hur dåligt hen mår? Det räcker liksom inte med att säga att en mår riktigt, riktigt dåligt, utan det måste anges som 9 av 10 (som om det skulle vara mer begripligt). Objektiva och subjektiva uttryck för ohälsa måste ställas samman för att få en bättre bild av hur personen mår.
Så förutom kvantitativa mätningar av ekosystemens hälsa, behöver det sättas upp skalor som mäter vad som måste finnas på plats för att ekosystem ska anses vara ”glada” eller kunna ”blomstra”? Nu är jag inne på detaljer kring hur det skulle kunna vara om vi hade infört naturens rättigheter, men en sjös goda hälsa och möjligheter att blomstra måste ju uttryckas (om de inte kan eller bör mätas) på något sätt, åtminstone när dessa mål inte har uppnåtts och åtgärder måste vidtas. Liksom med människor är det ju inte all ohälsa som går att objektivt mäta utifrån, och det gäller ju både fysisk och psykisk ohälsa. Vi som har studerat naturens rättigheter nu under hösten kan ju fundera på hur Vättern och andra ekosystem skulle behöva uttrycka sina behov och be om hjälp, om sjön skulle få sina rättigheter som juridisk person erkända. Kommer vi att använda samma mått och uttryck som tidigare, och som oftast baseras på kvantitativa mätningar av till exempel utsläppsmängder, biologisk mångfald (typ, mängd och kombination av arter), våghöjd, etc., och /eller kommer vi att anpassa vårt språk till Vätterns status som juridisk person och ställa frågorna: ”hur mår du egentligen?” och ”behöver du hjälp?”
Tack för den här kursen och för alla intressanta frågor vi har fått från er!
Vid datorn
Åsa
P.S. Om några dagar är kursen slut, men jag kommer att fortsätta att skriva en måndagsblogg på hemsidan för forskningsprojektet ”Vems vattenkropp?” (https://vemsvattenkropp.se/), som ju handlar om naturens rättigheter med fokus på Vättern. Är ni fortsatt intresserade av frågan om naturens rättigheter så kan ni följa vårt forskningsprojekt där. D.S