Kortintervju #11
19/11 2025
Thomas Laurien möter David Solstorm
Allt för fisken - David Solstorm
Thomas: Hej David! Du är fiskekonsulent på Länsstyrelsen i Jönköping. Skulle du kunna börja med att berätta vad ditt arbete handlar om och vilka frågor du är engagerad i för tillfället?
David: Generellt arbetar jag brett med olika frågor som handlar om fisk och fiske i länet. Just nu går en hel del av min arbetstid till ett nationellt utredningsuppdrag åt Havs- och vattenmyndigheten som handlar om utbildning för fisketillsynspersoner. Det här har jag halkat in på i och med att jag arbetat med fisketillsyn på olika nivåer under snart 20 års tid. Parallellt med den här uppgiften arbetar jag mycket med kommunikation för hela fiskeenheten samt fisketillsyn på Vättern. Jag brukar beskriva min tjänst som en liten “allt i allo” vilket kanske kommer sig mest av att jag arbetat med fisk ett tag nu och har med mig erfarenheter från olika platser och arbetsuppgifter.
Thomas: Innan vi fortsätter att prata om fiskar, och då speciellt Vätterns fiskar, undrar jag vad du själv har för relation till Vättern?
David: Min relation till Vättern går via mitt fiskintresse. Jag har alltid varit intresserad av fiskar och redan som liten odlade jag fisk på mitt pojkrum och cyklade på äventyr med mitt metspö. Jag växte upp på västsidan av Hökensås och på vintern, på den tiden när det fortfarande fanns vinter och is åkte vi till Vättern och pimplade abborre. På somrarna kunde vi istället ta en tur till Brandstorp och fiska harr ifrån piren vilket precis som vintrarna är något som förändrats med tiden, men där kan man nog säga att min relation till Vättern startade. Efter att jag därefter utbildat mig inom fiskbiologin och haft förmånen att få forska på och arbeta med fisk från en mängd olika perspektiv så har jag nu fått möjligheten att arbeta med Vättern och dess fiskar och fiskare.
Thomas: Du var med på Vätternting #2 i Tiveden tidigare i höstas, där temat var kunskap. I samband med en presentationsrunda, där vi också bad er lyfta fram en annan varelse som gett er någon slags värdefull kunskap, så valde du att berätta om vad storspigg lärt dig. Jag tyckte det var intressant, och gripande faktiskt, inte minst för att det kändes som att du närmade dig fisken på individ- eller familjenivå. Har du lust att återberätta det här?
David: Jo, storspiggen som är en liten fisk, även om namnet antyder det motsatta är en liten intressant filur. Det är nog många som kommit i närkontakt med arten utan att vara medveten om det. Dom är ofta väldigt nyfikna och tar man ett dopp i Vättern och vilar still kommer dom ofta fram och kikar. Är man sedan riktigt stilla kan man till och med få vara med om att de börjar ”nibbla” på en, lite som en pedikyrfisk som städar och har blivit populärt på en del spa. Har man cyklopet på sig brukar de också komma fram och titta ”in”.
Vad många inte känner till är att det också är en art med ett utvecklat socialt beteende. Ett exempel är att när det blir dags att fortplanta sig bygger först pappan ett näste på botten dit han lockar in en eller ibland flera honor för att lägga sina ägg. När honan väl är klar tar pappan över ansvaret och vaktar och vårdar rommen och senare ynglen till dess att de spridit sig i bottenvegetationen och får försöka klar sig på egen hand. I min värld berättar det här en hel del om vår begränsade förståelse för djurens liv och sociala strukturer. Det är i princip alltid hos människan begränsningen för hur ett djur fungerar återfinns. Djuren vet nog oftast varför de gör vad de gör. Det är bara vi som inte förstår.
Thomas: Tack för återberättandet! Jag har många gånger mött dom där småfiskarna som kilar runt ens fötter, men har aldrig riktigt stannat upp och presenterat mig. Det ska jag göra nästa sommar! Hur tycker du att vi människor över lag respekterar och lyssnar på fiskar?
David: Oj! Ja det här är en ganska stor fråga med många bottnar. Jag har ju en bakgrund som forskare och där var jag en del av dyrevelferdsgruppa på Havsforskningsinstitutet i Norge. Om man anammar det rent akademiska perspektivet och gräver djupare kan man absolut ifrågasätta mycket av det människan utsätter fisken för i många olika situationer (och förmodligen andra djurslag också).
Men, i mitt jobb som fiskekonsulent på länsstyrelsen arbetar jag inte med den etiskt/filosofiska akademiska tillnärmningen av fisk utan mer med den praktiska och då främst med att få de som fiskar att följa gällande regelverk som ska säkerställa fiskbeståndens framtid, vilket inte alltid är detsamma som individens. Här uppfattar jag nog att de flesta försöker göra så gott de kan och utifrån sina förutsättningar hantera fisken på ett acceptabelt sätt. Givetvis finns det en generell utvecklingspotential i människans hantering och förståelse av fisken men man bör också komma ihåg att vi lever i ett samhälle som är politiskt styrt via lagar och samhällets gängse kunskap och etik som sätter våra ramar. Det kan också vara svårt att förstå andra organismers liv och funktion när vi lever i vår värld och fisken i sin. Har man inte ett specialintresse av andra världar, oavsett vilken så blir ju insikten oftast begränsad till sin egen. Det kanske var ett lite flummigt svar men som sagt, det här är en fråga med många bottnar och svaret beror givetvis på vilka glasögon man tar på sig. När man arbetat med fisk i ganska många år och med olika arbetsuppgifter har man flera olika glasögon att välja på så då kan det bli lite svårt att svara på en del frågor, åtminstone tydligt.
Thomas: Tack! Och om vi rör oss från fiskarna i Vättern till fiskarna i Vättern…nu tänker jag främst på dom som försöker leva på att fiska…hur har dom det idag, om det går att generalisera? Vad handlar era möten vanligtvis om? Vilka utmaningar står dom inför med tanke på klimatförändringar och annat?
David: Generellt skulle jag nog säga att fiskarna har det ganska bra på Vättern just nu. Vad gäller yrkesfisket står kräftan för den största delen av deras inkomst och den finns det ganska gott om. För fritidsfisket och då företrädesvis de som fiskar med spö går det också ganska bra. Rödingstammen har tagit sig lite, öringen går bra, mycket som en följd av ett intensivt restaureringsarbete i tillrinnande vattendrag och laxutsättningarna har också gått bra de sista åren så sammantaget skulle jag säga att det går bra för fisket.
Klimatförändringarna är givetvis ett hot men det är svårt att sia om dess konsekvenser. Ekosystemet är ju komplext och det som missgynnar en art kan gynna en annan så inte helt självklart vad som kommer att ske. Vad man dock kan säga är att större svängningar såväl i nederbörd som temperatur, som klimatforskarna verkar vara överens om kommer ske, påverkar de minsta vattnen mest, det vill säga de fiskarter som i någon livsfas lever i tillrinnande vatten är troliga att drabbas hårdare än de som spenderar hela sitt liv i sjön. Man måste dock tänka på att än så länge är ovanstående enbart spekulationer och enbart framtiden bär med sig ett facit.
Thomas: Det kanske ligger utanför ditt yrkesområde att veta eller vara intresserad av detta, men hur står det till med yrkesfiskarnas känslor kring att fisken de fångar och säljer också bär på gifter som gör att människorna som är tänkta att köpa och äta fisken kan sluta att göra det om det skulle bli ännu värre?
David: Ja, det här är en fråga som egentligen är mycket större och som berör hela samhället. Vi lever ju i ett kemikaliesamhälle och det är snart svårt att hitta något som inte är påverkat av eller innehåller några kemikalier. När jag studerade kemi fick vi lära oss att i en analys hittar man i princip bara det man söker efter så vad vi idag får i oss är det troligen ingen som vet då man hela tiden uppfinner nya kemikalier. Men, vad gäller hur yrkesfisket känner inför att också fisken kan innehålla kemikalier är nog en fråga som de får svara på då det är omöjligt för mig att veta.
Thomas: Som du vet så handlar projektet ”Vems vattenkropp?” om förhållningssättet och det juridiska verktyget ”Naturens rättigheter”. Kände du till detta begrepp och denna rörelse innan du deltog på Vätterntinget? Om så, minns du vad du tänkte om det, och har tinget fått dig att se på Naturens rättigheter på något nytt sätt?
David: Jag visste i princip inget mer än den information jag fick via inbjudan till mötet. Just att naturen har rättigheter som borde kunna likställas med ett genomtänkt skydd av naturen är ju egentligen något vi i Sverige hanterar via miljöbalken, vattendirektivet och andra speciallagstiftningar. Att i stället hantera det i form av naturen som en egen juridisk person, ja det är lite svårt att greppa hur det skulle fungera i praktiken. Jag kan på ett ungefärligt sätt förstå tänket men samtidigt är jag osäker på om det tillför något egentligt då det för mig handlar mer om att existerande miljölagstiftning måste vara genomtänkt, respekterad och ges möjlighet att fungera. Egentligen att existerande samhällsstrukturer fungerar. Just i Vättern tycker jag dock mycket fungerar med upparbetade samverkansformer och en aktiv naturvårds-/miljöförvaltning.
I mitt jobb som har fokus på fisken arbetar vi intensivt tillsammans med andra organisationer i samhället för att skapa så goda förutsättningar som möjligt för våra fiskbestånd, så på sätt och vis tycker jag redan vi agerar i linje med de idéer som projektet talar om. Att de som bor runt och vistas på och lever av sjöns resurser är delaktiga i samtalet runt förvaltningen och därigenom vårdar sjöns framtid.
Däremot finns det andra vatten där det kanske inte fungerar på samma sätt och där naturen har drabbats väldigt hårt av en bristfällig förvaltning. Där hade det kanske varit mer intressant att undersöka funktionen av ”vems vattenkropp” men just här har jag lite svårt att se vilken förändring det skulle kunna leda till, men som sagt, det här tankesättet är nytt för mig och det är möjligt att jag har mycket kvar att lära mig om den processen.
Thomas: Jag tror att man måste förstå det stora intresset för Naturens rättigheter i Sverige, och i Europa, mot bakgrund av att livsmiljöer fortsätter att försämras, eller står stilla i helandet, trots att det kanske finns bra lagar på plats. I Sverige fick vi Miljöbalken 1999 och samma år beslutade riksdagen om de miljömål som fortfarande ligger fast. I denna veva blev också Vättern ett så kallat Natura 2000-område. År 2004 kom sedan Vattendirektivet. Men efter 20-25 år med dessa lagar klarar Sverige ändå inte av miljömålen. Vad gäller målet Levande sjöar och vattendrag är det ”Inget län [som] bedömer att förutsättningarna för att uppnå målet på lång sikt finns på plats.” (Naturvårdsverket, s.142). Och ”Det går inte att se en tydlig riktning för utvecklingen i miljön. Under det senaste året har inget av betydelse skett och/eller det går inte att se någon tydlig utveckling för miljötillståndet nu eller framåt de närmaste åren; alternativt positiva och negativa utvecklingsriktningar inom målet tar ut varandra.” (Naturvårdsverket, s.148).
Det är inte konstigt att detta skapar frustration och oro hos en allmänhet, och att blickarna riktas mot andra slags juridiska verktyg. Det är ju också intressant, men mest sorgligt, att tänka på vad som hade hänt om Naturens rättigheter hade funnits i Sverige på 1910-talet. Då hade kanske den legendariska Motala ström-öringen aldrig offrats och utrotats eftersom en av grundprinciperna inom Naturens rättigheter är rättigheten att få existera.
David: Jo, miljömålen i stort sliter absolut med dålig måluppfyllelse, det råder det ingen tvekan om och här har ju också politiken visat på vilken viktig roll den har att spela när det fungerar, vilket det tyvärr inte gjort.
Det är möjligt att andra juridiska verktyg hade förbättrat nuvarande situation men från mitt perspektiv så fungerar just fiskförvaltningen i Vättern ganska bra (relativt många andra områden) när man betänker hur bestånden ser ut idag och inte minst de fiskevårdande insatser som genomförts under 2000-talet. Sedan finns det givetvis alltid mer att önska. Vi har alltid planer och önskningar om nya projekt för att förbättra miljön och förutsättningarna för fisken men vi gnuggar på så gott vi kan och hoppas att vi kan göra skillnad.
Thomas: Tack för det fina naturvårdsarbetet som du och dina kollegor gör David! Och återigen, tack för att du har fått mig att se på storspiggen med nya ögon!
…………………………
Följ arbetet på Fiskeenheten Länsstyrelsen i Jönköping här!
Naturvårdsverket (2025). Årlig uppföljning av Sveriges nationella miljömål 2025.