Vätternting #1
11/12 2024
kort skildring av Martin Hultman
Vätternting #1: ”Till Vätterns försvar”
Det var förväntan i luften. Thomas hade sovit över i Hästholmens bygdegård, kollat in omgivningarna och fått koll på hur lokalen skulle möbleras. När jag, Marie och lite senare Mariam dök upp var det i en varm omfamning – saker och ting var på plats, även de utskrivna topografiska kartorna över Vätterns avrinningsområde. Innan alla våra varelser skulle dyka upp på det första Vätterntinget så promenerade vi ner till Vättern, tog en mun av vattnet och blickade ut över horisonten. Vi var nära nu, nära på olika vis.
Dessa Transformativa Laboratorier, som vi hade kallat dem i vår forskningsansökan, hade vecklat ut sig till att bli tingsplatser för engagerade subjekt där vi skulle samlas för att dela erfarenheter i att vårda och skydda vattenkroppen Vättern. Vårt första Vätternting gav vi temat ”Till Vätterns försvar”, och nu knackade det på ytterdörren. Den första personen kom in och följdes av flera. Det blev hej, tjena, goddag på en lång rad som organiserade sig till en rund ring.
Vi bjöd in deltagarna att ta för sig av lunchen, sätta sig vid ett av de fyra borden vi vinklat upp mot scenen och lyssna på en introduktion av oss. Forskarna presenterade eftermiddagen, syftet att vi sågs och det allra viktigaste, dessa timmar var ett tillfälle att dela kunskap med varandra för att inspireras till försvar av Vättern.
Med mat i magen och några frågor besvarade från deltagarna så samlades vi återigen i en ring, fördjupade relationen till Vättern med hjälp av en ceremoni samt att varje deltagare presenterade en varelse som de tog med sig som allierad till detta möte. Barnen fanns med, Vätternlaxen likaså.
I utkanten av tinget, men med absolut närvaro, cirkulerade mötesillustratören Maria runt. Hon fångade upp ord, påståenden, teman och omsatte dessa till bilder som ett sätt att dokumentera tinget.
Vi fyra forskare tog sedan med oss ett gäng vardera av deltagarna till ett bord där Vättern fanns som karta. Två timmar med kunskapsdelande följde, massor av kaffe och fika, allvarliga ord, skratt och gemenskap. Ibland pratade all deltagarna bara på (och moderatorerna fick styra samtalet) medan det vid andra tillfällen blev tyst och nya frågor fick adderas för att kunskapsdelandet skulle komma igång igen.
Med samma mjukhet och tydlighet som eftermiddagssolen sänkte sig i Vättern så tog vår eftermiddag slut. Det var några avslutande frågor som lyftes från deltagarna till oss forskare samtidigt som de sinsemellan började prata om vad de skulle kunna göra ihop. Vi kan ju.. Det eventet borde vi.. Om vi samarbetar i den frågan så kommer…
Vi tog farväl av deltagarna, en efter en, men innan vi forskare lämnade Hästholmen och Vättern för denna gång så delade vi med oss till varandra av vad som hade hänt över väldigt god soppa och smakrikt bröd. Vätterntinget gav mersmak och vi ser fram emot att möta vemsvattenkropp? på detta vis många gånger framöver!
~~~
Illustration: Maria Richter Simsek
Bild 1: del av Katarina Vallbos omfattande Vättern-konstverk ”viska, lyssna” (2022) placerat bl.a. i Hästholmens hamn
Bild 2: Inledande ceremoni: ”(Hålla) den tunna hinnan”
Workshopunderlag: Thomas Laurien