Kortintervju
20/11 2023
Thomas Laurien & Skräpdykaren Albin Kälvesten



Skräpdykaren



Thomas: Hej Albin Skräpdykare! Kan du berätta lite om din relation till Vättern, och hur det kom sig att du började dyka efter skräp?

Albin: Jag bor i Motala, och här har jag bott i hela mitt liv. Eftersom vi bor vid Vättern så har vi alltid haft tillgång till, enligt mig, Sveriges finaste vatten. Vi har alltid varit en familj som älskar att bada, och då har det varit naturligt att också ta med snorkel och cyklop för att undersöka vad som finns under ytan. En sommar för 3 år sedan var jag och badade i en båthamn. Där hittade jag på kort tid ca 30 flaskor från olika tidsepoker. Jag frågade pappa om han ville hänga med tillbaka och rensa lite, och efter någon timme hade vi samlat ihop ca 150 kg skräp – mestadels flaskor. Det var då intresset för glasflaskor började och jag började forska om ålder och vilka som var roliga att spara. Några veckor senare såg vi en kille nere vid strandpromenaden i Motala. Han plockade skräp i vattnet som han lade på sin SUP-bräda. Vi tog kontakt med honom och efter det började vi plocka skräp tillsammans flera gånger i veckan. Det var gemenskap, äventyr och även bra motion! Jag skulle nog uppskatta att det har blivit över 3–4 ton skräp under dessa år – bara i Vättern och Motala ström! Nu i somras tog jag dykarcertifikat – en dröm som jag haft sedan barnsben. Vi ser faktiskt stor skillnad vid strandpromenaden nu, jämfört med när vi började. Efter ca 25 rensningar där behöver man faktiskt jobba lite för att hitta skräpet. Men fortfarande finns det MASSOR kvar, och nytt kommer det...

Thomas: Upplever du att människor över lag bryr sig om hur Vättern mår? Vad möter du för reaktioner på ditt engagemang?

Albin: När jag är ute och rensar skräp stöter jag på en hel del människor. Ibland kan de vara lite misstänksamma, och första frågan brukar alltid vara ”Fångar ni kräftor?” Då får man förklara vad man håller på med... De allra flesta är väldigt positiva, och uppmuntrande. De tappar hakan när de får se hur mycket skräp det gömmer sig på botten. I somras fick vi miljöpris av ARV (Aktion Rädda Vättern). Det var mycket uppskattat av oss. Väldigt många vill gärna hjälpa till och det väcker engagemang. 

Thomas: Grattis till priset! Och har du funderat på sätt att ta hand om det här engagemanget?

Albin: Jag fortsätter att sprida bilder på sociala medier och filma så att folk får se hur det ser ut under ytan. Många är intresserade och tycker att det är spännande. 

Thomas: Ja, det förstår jag. Det är ju en värld som vi människor inte riktigt har tillgång till. Det är alltför lätt att ”glömma bort” hur det ser ut under ytan, och hur våra handlingar ovan ytan egentligen påverkar undervattensmiljön. Avslutningsvis vill jag fråga dig om du känner till den här idén om att ”Naturen” (slarvigt uttryckt) skulle kunna eller borde ha rättigheter? Och om du känner till idén, vad tänker du om den?

Albin: Jag kände inte till idén att Naturen skulle kunna ha rättigheter, tills jag läste det på ert Instagram-konto. Jag tänker att egentligen är det ju självklart, eftersom den inte kan föra sin "egen talan" själv.

Thomas: Tack för att jag fick prata med dig, och lycka till med ditt jätteviktiga uppdrag och arbete!
 
~~~








Fler tips




         
Följ Vems vattenkropp? på Instagram!

vemsvattenkropp