Bokreflektion
15/5 2025
av Martin Hultman
”Naturens rättigheter” - Yaffa Epstein
Riksbankens Jubileumsfond ger varje år ut en årsbok med olika teman. För 2025 har denna årsbok temat Rättvisa. Förutom ett bidrag så rör sig numret i välkänt landskap när det gäller frågor om representation-, distribuering-, procedural och genarationsrättvisa. Men ett bidrag tar sig även an intergenerationell rättvisa, dekolonial rättvisa och rättvisa för våra medvarelser; det är bidraget om Naturens rättigheter.
I RJ:s årsbok har docent Yaffa Epstein skrivit en välformulerad och intressant text i ämnet. Hon inleder med den numera välkända historieskrivningen och förklarar hur Naturens rättigheter nu finns spridd över hela världen samt att människor generellt verkar anse att det är en mycket god idé att erkänna dessa i lagstiftning. Vad som kommer härnäst är det som är verkligt innovativt. Den längsta delen av texten är upplagd som ett sokratiskt samtal där sju invändningar får utgöra frågorna som författaren besvarar. Strukturen fungerar väldigt bra både för att väcka uppmärksamhet och för att på ett klarsynt vis besvara de många bestridanden som en kan möta inom akademin och i den publika diskussionen när Naturens rättigheter förs på tal.
Epstein går igenom invändningarna var för sig med ett lätt och ledigt språk. Det märks att hon både är kunnig i ämnet och att hon lagt ner stor möda på att göra texten läsvänligt, något Epstein lyckats utmärkt med. Hon börjar med att ta sig an invändningen om att (1) naturen inte har några intressen, vilket besvaras med att det är klart att den vill leva ett gott liv. Sedan förklaras hur (2) naturen kan ha ett egenvärde. Därefter följer två punkter som genmäler invändningen om att erkänna naturens rättigheter för människans skull är en (3) fortsättning på antropocentrismen samt att det skulle innebära (4) devalvering av mänskliga rättigheter. Efter dessa fyra punkter som alla handlar om samhälleliga paradigm, ontologisk politik och naturkulturer så besvaras sedan tre invändningar vilka är mer juridiskt specifika. Epstein vederlägger att lagstiftning om naturens rättigheter skulle (5) skapa för mycket rättslig osäkerhet för att kunna verkställas på ett rättvist sätt, att försöken att juridiskt erkänna naturens rättigheter har (6) misslyckats och att idén om naturens rättigheter (7) skiljer sig för mycket från det europeiska rättssystemet för att kunna implementeras här.
Epstein summerar sina sju svar till dessa olika invändningar mot Naturens rättigheter med att säga att ”det trots allt är möjligt att införa rättigheter för naturen, inte bara i andra delar av världen utan också i Europa. Jag hävdar att om dessa lagar formuleras och implementeras på ett bra och genomtänkt sätt har de potential att bidra till en mer rättvis miljölagstiftning för naturen och för människor”.
Hon menar vidare att ”Det kommer alltid att vara nödvändigt att låta naturens rättigheter representeras av människor, och man måste vara noga med att utse lämpliga mänskliga representanter. Människan har emellertid också ett intresse av miljöskydd, och människans intressen sammanfaller ofta med naturens intressen. Lagar om naturens rättigheter bör därför utformas så att de skyddar de samhällen som lever i harmoni med naturen eller gör det möjligt för samhällen att leva i harmoni med naturen”.
Docent Yaffa Epstein från Uppsala universitet är en av de mest juridiskt kunniga inom Naturens rättigheter i världen. Med denna text visar hon på stor förmåga att resonera brett och djupt om de samhälleliga paradigmens, den ontologisk politikens och naturkulturernas intrassling i juridiken samt föreslå vägar framåt för arbetet med Naturens rättigheter på ett läsvärt och tydligt vis.
~~~
”Naturens rättigheter” - Yaffa Epstein