Blogg
8/2 2025
av Marie Widengård
Har
Svenska kyrkans skog naturens rättigheter?
Visste ni att Svenska kyrkans skog äger sig själv? Det låter som något hämtat ur en berättelse om naturens rättigheter – men det är faktiskt en juridisk verklighet. I månader har kyrkans skogsbruk varit föremål för intensiv debatt, särskilt efter att Göran Enander presenterade sin utredning om skogsreform, som nu är ute på remiss. I samband med detta tog jag en närmare titt på kyrkans skogsmark och upptäckte något oväntat: den betraktas i lagens mening som ett självständigt rättssubjekt.
Svenska Kyrkans skog kallas prästlönetillgångar, eftersom den ursprungligen avsattes för att finansiera prästernas lön. Svenska Kyrkan klargör själv att:
"Prästlönetillgångarna är alltså fristående, självständiga juridiska personer som förvaltas av respektive stift."
Det finns även skog som ägs och förvaltas av församlingarna, men skogen som ingår i prästlönetillgångarna är stiftelselik egendom – kyrkan äger den inte, men har rätt att ta del av dess avkastning.
Är det en form av naturens rättigheter?
Journalisten Sonya Cunningham Oldenvik väcker frågan om vad det här egentligen innebär. Vad skulle hända om skogens rättigheter faktiskt prövades i domstol. Och borde inte denna juridiska särställning ges större vikt i kyrkans pågående skogsutredning?
"Om nu kyrkans skog i lagens mening betraktas som ett självständigt rättssubjekt, borde inte dess egna intressen tas i beaktande när man utreder hur den ska brukas?"
En historisk slump eller en teologisk princip?
I sin artikel reder Sonya Cunningham Oldenvik ut att vi kan skylla denna självständighet på Gustav Vasa. För att minska kyrkans makt konfiskerade han nästan all kyrklig jord och skog till kronan. Under de följande århundradena återvann kyrkan gradvis sitt inflytande och fick tillbaka stora delar av sina egendomar. Det fanns dock en hake: vid den tiden kunde endast staten och adeln ha formell äganderätt över mark. Kyrkan fick därför aldrig full äganderätt till sin jord och skog, utan endast en dispositionsrätt – en slags rätt att förvalta skogen men inte äga den fullt ut.
Och det förhållandet kvarstår än idag. Stiftsjägmästare Ove Nystrand förklarar i en intervju med Sonya att kyrkans skog betraktas som en självägande stiftelselik bildning, där kyrkan har rätt att ta del av avkastningen, men inte har en absolut äganderätt.
Från teologisk förvaltarskap till naturens rättigheter?
Frågan om kyrkans skog öppnar för större reflektioner kring religionens roll i naturens rättigheter. Michael Nausner, senior forskare vid Svenska kyrkan, har undersökt de religiösa och teologiska perspektivens bidrag till begreppet. Han lyfter fram ömsesidighetens dynamik, det vill säga hur vi som människor samexisterar med den mer-än-mänskliga världen.
Nausner menar att detta kräver en utvidgning av mänskliga rättigheter till att också erkänna integriteten och värdigheten hos naturen själv. Här finns en koppling till idén om förvaltarskap – ett teologiskt begrepp som länge präglat kyrkans syn på relationen mellan människa och skapelse. Kanske kan kyrkans egen skog visa vägen för en bredare diskussion om hur vi juridiskt och etiskt erkänner naturens egenvärde?
Framtiden för kyrkans skog – och naturens rättigheter
Om kyrkans skog redan är ett självständigt rättssubjekt i juridisk mening, hur långt är steget till att erkänna naturens rättigheter i större skala? Och vad skulle det innebära om skogens rättigheter faktiskt prövades i domstol?
Det är också fascinerande att se hur frågor om naturens rättigheter väcker nyfikenhet och fortsätter att utvecklas. Sonya var faktiskt med redan när vi först introducerade temat på Globala Studier i Göteborg, och höll en miniföreläsning utomhus vid Annedalsseminariet, omgiven av blommor, bin – och en hel del pollen. Seminarieparken har sedan dess rustats upp med målsättning att göra den till Världens bästa park när det regnar. Vore det inte spännande om parken även kunde bli en grogrund för naturens rättigheter i Göteborg. Kan den omformas med ambitionen att en dag äga sig själv?
Diskussionen är långt ifrån över. Vad tycker du? Är det dags att ge naturen en röst i juridiken?