Boktips
6/6 2024

av Thomas Laurien



Boktips: ”Oefeningen voor een waterige politiek”

Inspirerade av filosofen och antropologen Bruno Latour, arrangerade den nederländska designbyrån Partizan Publik 2015 ett Parliament of Things med syftet att uppmärksamma fler-än-mänskliga röster med kopplingar till Nordsjön. Ur detta projekt föddes 2018 det ambitiösa initiativet Ambassade van de Noordzee (Nordsjöns ambassad) vars mission är: ”att frigöra Nordsjön i all sin mångfald som en fullfjädrad politisk aktör, via kollektiv av människor och fler-än-människor.”

I den nyligen publicerade boken Oefeningen voor een waterige politiek – Ambassade van de Noordzee (Övningar i vattenpolitik – Nordsjöns ambassad) redovisas och reflekteras det över den första fasen av vad som är tänkt att bli ett tolv år långt projekt. Denna första fas har fokus på att lyssna. Den andra fasen som precis är påbörjad har fokus på att tala med, och den tredje och avslutande fasen kommer att fokusera på att förhandla å Nordsjöns vägnar. 

"Det är omöjligt att introducera ett nytt perspektiv på världen utan att först ta farväl av det gamla", menar gruppen bakom Nordsjöns ambassad. Därför genomfördes tidigt i projektet en högtidlig avskeds- och begravningsceremoni av Holocen, epoken som många nu menar har ersatts av en ny tidsålder, Antropocen, där människor som lever i överdrivet tillväxtorienterade samhällssystem skapar spår som inte kommer att försvinna på mycket mycket länge – spår i jorden, i luften och i vattnet, som innebär livshotande obalans och osäkerhet för merparten av livet i biosfären. I en före detta kyrka i Amsterdam tog deltagare gemensamt farväl av saker och företeelser såsom is, skridskor, varma tröjor, Lonely Planet-guider m.m. 

Vad innebär det egentligen att lyssna på Nordsjön, och hur har projektdeltagarna gått till väga för att göra just detta? Boken presenterar ett stort antal delprojekt och fallstudier där personer från en mängd olika discipliner har tagit sig an utmaningen att undersöka vad konsten att lyssna egentligen kan innebära i relation till en vattenkropp som Nordsjön. Tidigt i den första fasen insåg gruppen att lyssnande innebär så mycket mer än att enbart förlita sig till mikrofoner och vår mänskliga hörsel. Ur denna insikt utvecklades t.ex. metoder som innebar att även lukt- och smaksinnena involverades. Ett flertal konst- och designprojekt genomfördes på publika platser där deltagare fick möjlighet att på nya sätt uppleva Nordsjöns ljud, dofter och färger. Att lyfta fram och värdera vikten av att lyssna var även ett medvetet val för att utmana dualism. I dualismens logik betraktas lyssnandet ofta som något passivt – och därmed mindre värt – jämfört med pratandet som betraktas som något aktivt. I projektet kom därför ett aktivt lyssnande att bli centralt.  

Erfarenheter och reflektioner efter dessa inledande övningar ledde till en önskan om att arbeta mer platsspecifikt. Nu riktades blickarna och lyssnandet mot en varelse som har det mycket svårt i vår tid och i vår del av världen – ålen. Detta lyssnande ledde dels till att ett förslag på en ålpark i Amsterdam lades fram, dels till att ett upplevelsebaserat rumsligt konstverk skapades där människor bjöds in till en krävande och i princip omöjlig hinderbana, för att belysa och levandegöra vad vi utsätter ålarna för när de vill och måste vandra in och ut ur Europas vattenmiljöer som del av sina livscykler.

Efter fokuset på ålens problem riktades blickarna mot den enormt storskaliga utbyggnaden av havsbaserad vindkraft som måste ske inom en snar framtid för att den så kallade gröna omställningen över huvud taget ska kunna bli verklighet i en nederländsk kontext. Men varifrån ska allt material komma som behövs för denna omställning, och hur kan vi vara säkra på att utvinningen av dessa material sker på ett etiskt, säkert och rättvist sätt för såväl människor som fler-än-människor? En arbetsgrupp ställde frågor som dessa till den nederländska regeringen, men har ännu inte fått något svar. En annan fråga som engagerade projektet under en period, och som arbetsgrupper tog sig an, var problem med ljudföroreningar under vattnet. Man skapade även ett samarbete med en arkitektduo som gestaltade platser för människor och fler-än-människor, men där människorna inte per automatik sattes i första rummet. 

Boken avslutas med ett kapitel med tankar om begreppet Naturens rättigheter och vad detta skulle kunna innebära för Nordsjön. Här träder också den spanska lagunen Mar Menor fram – Europas första exempel på en juridisk person som inte är en människa eller ett företag. Tillsammans med organisationen TBA21 har Ambassade van de Noordzee initierat ett nätverk för europeiska vattenkroppar i behov av rättigheter: Confluence of European Water Bodies. I september 2023, i Mar Menor, möttes representanter för dessa vattenkroppar för att under tre dagar utbyta erfarenheter med varandra.

Boken Oefeningen voor een waterige politiek är mycket inspirerande läsning om en kollektiv, kreativ och existentiell process med aktivt lyssnande i fokus. Här stöts och blöts tankar och erfarenheter från konstnärlig praktik, juridik, humaniora, naturvetenskap och aktivism. Boken består både av beskrivande och analyserande texter samt utsnitt ur transkriberade intervjuer – allt varvat med ett rikt konkretiserande bildmaterial. Den är huvudsakligen skriven på nederländska, men den engelska sammanfattningen tillsammans med bildmaterialet räcker också långt.

~~~

Vättern och Vems vattenkropp? är sedan en tid tillbaka del av nätverket Confluence of European Water Bodies, och kommer att delta i nästa sammanflöde som sker i oktober 2024 i Venedig.









Fler tips




         
Följ Vems vattenkropp? på Instagram!

vemsvattenkropp