Boktips
8/11 2023
Marie Widengård
Boktips: ”Naturlagen. Om naturens rättigheter och människans möjligheter”
En vild bok om naturens rättigheter.
Naturlagen handlar om naturens rättigheter och människans möjligheter att förändra en av samhällets djupstrukturer: lagar och rättsfilosofier. Boken dekonstruerar paradigmet där människan har den dominanta positionen över naturen och introducerar en ny berättelse om varför naturen såsom floder och ekosystem också kan och bör ha rättigheter. De senaste åren har dessa tankegångar vuxit och spridit sig över världen till platser som Ecuador, Aotearoa Nya Zeeland, USA, och Sverige. Rättigheter är ett begrepp som har kopplingar till både juridik och moral och boken blir därför en viktig läsning för den som är bekymrad över livet och livsmiljöer och funderar på hur människan kan ge upp sin position som högsta höns i den juridiska hierarkin till förmån för naturen. Boken har ett djupare lager där lagar, moral och världsbild binds samman och olika filosofier möts och stångas.
Det är Pella Larsdotter Thiel och Henrik Hallgren som skrivit boken, som båda varit frontfigurer för naturens rättigheter i Sverige. Den blir därför extra intressant i och med att den ger en inblick i hur de personligen resonerar sig fram till varför naturen bör ha rättigheter. Resonemanget bygger på en bred och eklektisk blandning av tankar och traditioner som kan sammanfattas som ekologisk rättsfilosofi. Boken förkroppsligar också den vilda kultur som lyfts fram som bärande i den ekologiska rättsfilosofin. Enligt författarna handlar vild kultur om ett sätt att vara där vi utvecklar dygder såsom respekt för resten av naturen, ekologisk lyhördhet och förtrogenhet med platserna där vi bor. Läsaren möter flera filosofier, kulturer och människor som har en intim relation med naturen, och över bokens sidor så vecklas ett större sammanhang upp i termer av ekologisk demokrati och livsbaserad ekonomi.
Bokens strukturen är inte helt uppenbar. Bokens 356 sidor är uppdelad i fyra delar och 25 kapitel. Den första delen målar upp det gröna skiftet och behovet av en ekologisk rättsfilosofi och lagens transformativa kraft mot en ny era. Här diskuteras vad det innebär att naturen är en rättighetsbärare och relationen mellan moraliska och juridiska rättigheter. Fokus ges också på hur naturens rättigheter vuxit fram i det internationella rummet, genom konferenser och konventioner. Den årliga tribunalen för naturens rättigheter presenteras som en plats där naturens rättigheter tas för givet och där plats ges åt vittnesmål om mänskligt lidande och för att vittna åt och ge en röst till naturen som annars inte hörs. Deklarationen om Moder Jords rättigheter diskuteras och även ecocid som är ett förslag på internationell lagstiftning för brott mot naturen.
För läsaren med intresse i hur naturens rättigheter vuxit fram i olika nationella sammanhang så behövs lite tålamod. Naturens rättigheter i Sverige tas upp i kapitel 4 med fokus på Sápmi. I kapitel 7 diskuteras utvecklingen i Ecuador. Här ges en intressant inblick i hur naturens rättigheter fungerat i praktiken över längre tid, och rubriken om läpparnas bekännelse eller banbrytande pionjärer vittnar om både framgångar och motreaktioner. Kapitel 10 har rubriken ‘Jag är floden, floden är jag’ och behandlar kortfattat rättsutvecklingen i Aotearoa Nya Zeeland med fokus på floden Whanganui. Kapitel 23 berör flera floders rättigheter och där beskrivs även utvecklingen i Indien. Kapitel 21 diskuterar naturens rättigheter i USA och här får vi möta organisationen CELDF som har varit en viktig aktör globalt. Kapitlet fokuserar på USA:s första fall och den historiska folkomröstning 2019 då Toledos invånare röstade ja till att etablera rättigheter för Eriesjön att existera, blomstra och utvecklas samt erkänna Toledobornas rättigheter till en hälsosam miljö. Dessa historier är numer välkända för den inbitna läsaren om naturens rättigheter. För läsaren med förkunskaper så är det kanske författarnas egna reflektioner, anekdoter och intervjuer som är mest intressanta. Där ingår kapitel 12 som gör upp med kristendomens relation till naturen och ger en intressant inblick i hur svenska kyrkan delvis tar ställning för naturens rättigheter.
Vad boken saknar i struktur vinner den i vildhet. Olika tankegångar växer fram och strålar samman och vi möter filosofer och kulturer från olika tider och platser som på olika vis bidragit till rörelsen. Vi får en känsla för att den ekologiska rättsfilosofin fortfarande växer, inte minst genom de tankar och principer som författarna själva formulerar. Titeln ’Naturlagen’ signalerar bokens tendens att se naturens rättigheter som en naturlig förlängning av moraliska rättigheter utifrån det som brukar kallas den kosmiska lagen, eller animistiska, universella och naturens lagar. Det pekar åt en slags naturrätt som utgår från och är anpassad till ekologins större ordning. Detta resonemang introduceras i kapitel 2 och återkommer i flera av bokens kapitel. Författarna förklarar att skillnaden mellan moraliska rättigheter och juridiska rättigheter är att moraliska rättigheter inte är beroende av hur de faktiska lagarna i ett land ser ut utan anses ha en djupare moralisk grund; de är eviga och oföränderliga. Alla människor har mänskliga rättigheter i alla länder och alla tider, oavsett om ett lands lagstiftning respekterar dem eller inte. Detta till skillnad från juridiska rättigheter som är lagstadgade.
Författarna utgår ifrån att naturen har moraliska rättigheter men tar det inte för givet att naturen mår bäst av att dessa omsätts till juridiska rättigheter. Därmed är bokens andemening att naturen har naturliga rättigheter, vilket går lite på tvärs med diskussionen kring hur naturliga, och även naturlagar och mänskliga rättigheter, vaskats fram och omförhandlats över tid i processer som präglats av makt och kunskapshierarkier. Enligt författarna bottnar naturens rättigheter i moraliska rättigheter och naturrätten som inneboende och omistliga rättigheter som inte är beroende av lagar. De är närmast kosmiska, universella och existerar redan, och boken blir som en språklektion i att lära oss lyssna, respektera och omformulera dessa till rättsprinciper som används eller skulle kunna användas i en mer ekologiskt sinnad rättsapparat. Urfolks filosofier och rättssystem är därför en viktig del i boken. Filosofi, aktivism, konventionell politik och rättsutveckling vävs samman och på så sätt får läsaren en förståelse för hur naturens rättigheter vuxit fram, och insikt i de hinder och möjligheter som dykt upp under vägen.
Boken förkroppsligar därmed den vilda kultur som lyfts fram som bärande i den ekologiska rättsfilosofin. Enligt författarna handlar vild kultur om ’ett sätt att vara – en levnadskonst och en ekologisk identitet – där vi utvecklar dygder som respekt för resten av naturen, ekologisk lyhördhet och där vi blir förtrogna med platserna där vi bor. Vi lär känna floran och faunan, geologin, topografin och landskapets tidsdjup’ (s. 239). Boken är skriven i denna anda och utvecklar en sensibilitet för hur man kan kommunicera med landskapet och lära ’dess lagar av djuren, vinden och bergen’ (s. 239). Det är skönt att naturens rättigheter finns som en röd tråd i boken. Det finns annars en risk att gå vilse i strukturen och i berättelser som kastar loss utan tydlig förankring i referenser. Boken innehåller många tankar som inte blir helt utredda. Men med naturens rättigheter som delmål kan läsaren, likt de polynesiska sjöfarare som beskrivs, veta vart man ska, eller åtminstone vart ifrån vi seglar och vill bort ifrån. Boken ger en tydlig problembeskrivning av ett samhälle grundat i antropocentriska rättsprinciper, och ekologisk rättsfilosofi blir bokens moraliska kompass som styr vart vi är på väg och varför. Detta gör resan som vi tas med på smidigare och mindre hoppig. I flera kapitel navigerar vi öppet hav för att nå avlägsna ögrupper och filosofer som en gång uttalat ett par bevingade ord, men den moraliska vinden bär oss mot naturens rättigheter som en trygg famn. Även om läsningens resa blir aningen förutsägbar så bär boken spår av den vildhet och ekologiska vishet som behövs i dagens samhälle med ett rättssystem som privilegierar ekonomiska intressen.
Över bokens sidor så vecklas även upp ett större sammanhang i termer av ekologisk demokrati och livsbaserad ekonomi, och boken flyr inte heller från frågan om det meningsfulla livet eller vad naturbruk om naturen har rättigheter skulle innebära. Inga av dessa frågor blir helt utredda och många kapitel blir snarare en inblick i författarnas tankegångar som i sin tur väcker nya funderingar och frågor. Likt naturens rättigheter och livet självt är boken något som måste få växa fram och rotas i lokala sammanhang och historier, och just denna historia känns väldigt angelägen och läsvärd. En idé lyfts, och återkommer i ett nytt sammanhang, och sen pausar den att tag för att senare återkomma. Rubrikernas försök att fånga innehållet misslyckas ofta men kanske boken vill visa att alla modeller är ‘temporära och bristfälliga: de behöver ständigt justeras, utvecklas och anpassas och ibland helt överges’ (s. 300). Läsaren får sålla och reda ut vad som känns relevant.
Övertygar boken? Kan den bidra till en omvändelse? Ja boken kan läsas som en väckelsebok och bidra till ett uppvaknande från djupt rotade traditioner i en människocentrerad rättsfilosofi. Naturens rättigheter fungerar i boken som en brobyggare: ’om det kapitalistiska systemet ser jorden som en själlös egendom, en vara som kan köpas och säljas, så beskriver naturens rättigheter en annan relation, byggd på respekt, som ändå är besläktad med många urfolks förhållningssätt’ (s. 56). Att människan är beroende av naturen i varje andetag är en tanke som genomsyrar boken och som tar itu med illusionen att naturens rättigheter konkurrerar med mänskliga rättigheter. Andemeningen blir att naturens rättigheter må vara en abstrakt lösning men att den kan vara en bro för att närma oss harmoni med naturen. Men lyckas boken övertyga om att naturens rättigheter kan fungera i praxis? Som författarna skriver så kvarstår frågan: ’Vem är det som får privilegiet att uttala sig om vad naturens rättigheter innebär, vad naturen vill och behöver?’. De medger även att kritiker menar att ’de som väljs som språkrör för dessa rättigheter egentligen talar utifrån sina egna intressen och ideologiska motiv, inte naturens’ (s. 271). Det finns fog för oron. Exempel från Ecuador vittnar om att naturens rättigheter används både för att skydda och exploatera naturen. En domstol har till och med menat att civilsamhällets försök att skydda naturens rättigheter utgör ett egenintresse, medan ett företag ansågs representera ett allmänintresse i termer av jobb och utveckling. Boken beskriver både hur naturens rättigheter framgångsrikt har försvarats i Ecuador och hur dessa rättigheter lett till större miljöförstörelse.
Det leder till en fråga som många grubblar på. Hur kan vi rent konkret avgränsa olika subjekt med rättigheter i naturen: ’Var börjar och slutar egentligen en flod? Vilka varelser och fenomen kan sägas inkluderas i denna flod?’ (s. 53). Författarna tillger att ekosystemens gränser är suddiga och att naturens rättigheter riskerar att skapa ’skarpa gränser och enheter i en natur som egentligen är fullständigt sammanvävd?’ (p. 54). Men detta betyder inte att naturen saknar gränser eller att olika ekosystem inte alls kan identifieras: ’Ekosystem kan bedömas vara friska eller sjuka. De kan vara hotade. Det må vara svårt att avgöra exakt vad som avgränsar en flod, men att se floden som ett sammanhållet ekosystem som skiljer sig från resten av landskapet är knappast orimligt’ skriver författarna. Därmed är det också rimligt att kunna erkänna ekosystem vissa rättigheter. Författarna medger att hur vi uppfattar gränser i naturen är en ’delvis kulturell process och de enheter vi beskriver kommer alltid vara ett resultat av samspel mellan människan och landskapet’ (s. 54). Samspelet, intersubjektiv kunskap och deltagande processer lyfts fram som en central ingrediens i rörelsen bort från ett ensidigt, godtyckligt och artegoistiskt perspektiv som ofta främst gynnar ekonomiska intressen. Författarna menar att vi kan vara sensibla, lyhörda och försiktiga i relationen till den mer-än-mänskliga världen på sätt som inte bara speglar sociala konstruktioner av naturen; vetenskaper som biologi och ekologi och plats-baserade kunskap bland lokalbefolkningar och urfolk kan ge insikter om ekosystemens hälsa som måhända inte är ’helt objektiv och komplett, men den är inte heller helt subjektiv och påhittad’ (s. 271). I stället blir mening och subjektivitet ’något vi upptäcker och samskapar’ och när ord sedan befästs i lagstiftning får dom en särskild kraft och legitimitet: ’En lagparagraf kan då öppna upp mot existentiella frågor om vad det innebär att vara människa på en levande jord’ (s. 89). Naturlagen illustrerar på så sätt hur ekologiska rättsfilosofier och naturens rättigheter kan hjälpa till att omforma den ofta problematiska relationen mellan juridiken och samhället utan att utlova att denna process är lätt.
Marie Widengård
En kortare version av denna recension finns i Svensk Botanik Tidskrift nummer 4 (2022).
~
Naturlagen. Om naturens rättigheter och människans möjligheter. Pella Larsdotter Thiel & Henrik Hallgren 2022. Volante.