Kortintervju #10
27/5 2025
Thomas Laurien möter Moa Berglund
Vätternväktare: Moa Berglund
Thomas: Hej Moa Berglund! Du är på olika sätt engagerad i klimat- och rättvisefrågor, ofta direkt kopplade till Vättern. Vill du börja med att berätta något om din relation till Vättern?
Moa: Hej Thomas! Ja det stämmer. De senaste tre åren har jag bott i Jönköping och från första dagen jag flyttade hit har jag känt en stark dragning till Vättern, både i form av kalla bad men också i form av att vilja hjälpa och skydda den. Jag har spenderat många timmar på cykel runt sjön för att uppmärksamma de hot som finns mot Vättern och samtidigt samlat in pengar till förmån för sjön. Nu är jag aktiv i föreningen Aktion Rädda Vättern, det känns oerhört viktigt att kämpa för att Vättern ska få fortsätta var den magiska sjö den är, med friska ekosystem och med vatten som över 300 000 människor får sitt dricksvatten från.
Thomas: Hade du med dig något liknande engagemang från tidigare, och minns du i så fall hur det började?
Moa: Från att ha växt upp på västkusten, några meter från havet, har jag alltid haft vattnet och naturen närvarande i mig. Det känns som något av det mest naturliga, att stå upp för att skydda allt det där som vi människor är beroende av – och en del av.
Konkret var starten för ett mer aktivt engagemang i klimat- och miljöfrågor i gymnasiet när jag mer och mer började inse hur företag och regeringar ständigt kör över allt som lever runt oss, och sätter pengar och konsumtion överst. Starten var framför allt i klädindustrin och dess enorma miljö- och klimatpåverkan, då jag alltid haft ett stort intresse för kläder och textilier. Jag gick med i föreningar för att driva på alternativ som inte handlar om snabbmode utan snarare om att hitta sätt att ändra det ohållbara systemet vi lever i. Ganska snabbt insåg jag att allt hänger ihop och att det finns många sätt att driva på förändring. Sedan dess har jag på olika sätt varit aktiv i föreningar och rörelser för en mer rättvis värld genom kollektivt agerande.
Thomas: Hur tycker du att man bäst kan få andra att bli engagerade? Vad funkar för dig och de sammanhang du befinner dig i?
Moa: Att vara tydlig med att alla behövs och att det som sagt finns massvis med sätt att engagera sig på. Jag tror det är viktigt att man kan kombinera intressen och frågor som känns viktiga för en själv, med kamp. För mig är hav, sjöar och bad något jag älskar, därför vill jag också engagera mig för Vättern och friska vatten. Det är även viktigt att visa på och påminna sig om att vi är många som vill ha en förändring, att du inte är ensam och att vi behöver samarbeta med varandra på flera och nya sätt för att driva på förändring.
Thomas: Minns du hur du reagerade på idén om Naturens rättigheter första gången du kom i kontakt med den?
Moa: Jag minns att det tydligt väckte min nyfikenhet och att jag tänkte: det är klart att även en flod, skog och sjö med mera ska få ha sina egna rättigheter att bara få existera. Jag minns att jag hörde om floden Whanganui i Nya Zeeland och att den fått egna rättigheter. Då kände jag ”Wow”, det här måste vi sprida och se till att det blir mer sådana exempel. Jag har en skylt på väggen i min lägenhet – STOP ECOCIDE – som en påminnelse. Jag tror att Naturens rättigheter är väldigt viktigt för att kunna stoppa miljöbrott som sker runt om i världen, och för att uppmärksamma vilket enormt värde naturen har, bortom pengar och det kapitalistiska systemet.
Thomas: Du är ung, jobbar, och försöker påverka samhällsutvecklingen så gott du kan. Vad gör du om tio år om du får drömma? Och hur mår Vättern om tio år tror du?
Moa: Om 10 år, då är jag 39 – det känns väldigt långt bort just nu men när jag drömmer dit ser jag att jag lägger ännu mer arbete kring omställning och rättvisa, en blandning av fokus på textilt återbruk, rent vatten och politiskt påverkansarbete. Jag är ofta ute på äventyr med cykeln och bor i ett gårdskollektiv någonstans där jag trivs, gärna nära vatten och skog.
Om jag får drömma om hur Vättern mår om 10 år så har den fått egna rättigheter, fler respekterar och tar hand om sjön, står upp för det som vi verkligen behöver, och tänker långsiktighet före kortsiktig profit – att det har blivit stopp på tagandet utan givandet. Om vi inte gör vad vi kan nu kanske det är för sent om 10 år, så jag hoppas att den kampen som pågått under en lång tid får sin rätt. Jag ser framför mig att vi skapar en mänsklig kedja runt Vättern varje år och om 10 år är vi 300 000 människor som samtidigt och tillsammans omfamnar Vättern. Detta har vi i ARV börjat arbeta med redan nu i år; alla kan vara med och omfamna Vättern och genom det uppmärksamma hur viktigt det är att ta hand om vårt vatten (#viomfamnarvättern).
Thomas: Det är en fin dröm! Tack för ditt engagemang Moa, och tack för att jag fick prata med dig!