Kortintervju #9
16/5 2025
Thomas Laurien möter Åse Wännerstam
Runt Vättern - Åse Wännerstam
Thomas: Hej Åse Wännerstam! Du är engagerad i Vättern på en rad olika sätt: som entreprenör, som politiker och inte minst som privatperson boende i Vätterns närhet. Hur ser dina tidigaste minnen av Vättern ut och hur skulle du beskriva er relation idag?
Åse: Hej Thomas! Mina tidigaste minnen av Vättern är när jag som barn besökte Visingsö med mina föräldrar. Det finns någon bild där jag hittat en liten plasthund som jag sen drog med mig var jag gick. Jag flyttade till Ödeshögs kommun för drygt 20 år sedan och tyckte då att Vättern mest bara var stort, lite mörkt och kallt – lite farligt och ogästvänligt. Men under de här åren i Vätterns närhet har jag verkligen kommit att älska sjön. Den är i ständig förändring med sina skiftningar och man kan verkligen känna hennes humör. Jag har sedan 2021 förmånen att få vara samordningsansvarig för nätverket Runt Vättern där 11 kommuner och ett 100 tal aktörer samverkar för att lyfta fram Vättern med omnejd som en härlig plats att besöka. Både för oss som bor och verkar här och för besökare utifrån.
Thomas: Du använder både pronomen-formen ”den” och ”hennes” när du talar om Vättern. Kan du utveckla det lite, för det säger också något om din relation till Vättern?
Åse: För många av oss som bor vid Vättern har sjön benämnts som en hon, ett väsen som man bör ha respekt för. Det finns rätt mycket historiska berättelser kring detta så på ett personligt plan är Vättern en hon, men på ett mer platoniskt plan är Vättern mer en sjö.
Thomas: En sak som jag har tänkt på angående magasinet och nätverket Runt Vättern, och hur ni i de sammanhangen berättar om Vättern, är hur man kan – eller kanske inte kan – balansera mellan att lyfta fram det odiskutabelt vackert och fantastiska med en plats och samtidigt inte värja för att berätta om vad som kan hota denna fantastiska plats och livet som lever där. Detta är ingen färdig tanke hos mig så jag är nyfiken på vad du tänker om detta. Ni i Runt Vättern prioriterar ”feel good”-känslor i förhållande till Vättern. Är det över huvud taget möjligt att i samma forum även berätta fram det mörka?
Åse: Ja det är verkligen en klurig fråga. Men i grunden är nätverket tänkt att vara opolitiskt och religiöst obundet. Så vårt viktigaste uppdrag är att förmedla det positiva med platsen. Men precis som du säger, om inte Vättern är en bra plats att besöka, hur förhåller vi oss till det? I vårt nätverk finns ARV - Aktion Rädda Vättern - som har sin annons och som lyfter frågorna, så på ett sätt hindrar vi ju inte detta. Även Vätternvårdsförbundet är en partner och där utgår man mer från fakta och kunskap kring hur Vättern mår och på vilket sätt man arbetar med att göra förbättringar och bevaka detta. Men tankarna har absolut funnits hos mig att på ett ”neutralt” sätt skriva artiklar som då får lyfta fram båda sidor t.ex. Gruvbolag vs. Gruvmotståndare, Försvaret vs. Motstånd till detta. Men jag har inte kommit längre än i tanken. I vårt eget hållbarhetsarbete så vill vi också förmedla vad du som besökare kan göra för att stärka och värna platsen, ett försök att göra det lätt att göra rätt. Du hittar lite mer om det på denna undersida: https://runtvattern.se/hallbarhet.
Thomas: Tack för svaret och tipset! Som du kanske vet så innefattar forskningsprojektet ”Vems vattenkropp?” tanken att när de befintliga miljölagarna inte räcker till för att skydda våra ekosystem – vilket det finns mängder av exempel på – så borde vi även i Sverige pröva idén och det juridiska verktyget som kallas för Naturens rättigheter. Minns du hur du reagerade på denna idé första gången du kom i kontakt med den?
Åse: Jag tyckte det var bra och tror också det kan vara helt nödvändigt att testa. Jag har reagerat på om två riksintressen ställs mot varandra, vilket har företräde? Men i de forum jag försökt ställa frågan har den aldrig blivit besvarad så det skulle också kunna vara en ingång i en process. Och även hur EU-intressen påverkar om de ställs mot ett riksintresse.
Thomas: Där är du inne på något intressant! Kanske beror den typen av konflikter på att bägge intressena i de flesta fall är högst människocentrerade och därmed blir de i någon mån också likvärdiga. Hade de åtminstone varit mänsklighetscentrerade hade vi också tagit in de ännu ofödda barnbarnbarnens rättigheter och perspektiv; bara den förändringen hade gjort skillnad. Men, tänk alltså om ett människocentrerat intresse istället ställdes mot ett ekosystemintresse och att vi betraktade detta intresse som ”högre” – att vi faktiskt på riktigt förstod att våra egna liv är helt och hållet beroende av ett stabilt klimat och välmående ekosystem. Kanske hade detta löst problemet som du lyfter fram kring vilka intressen som anses ha företräde?
Åse: Ja, väldigt intressant aspekt! Jag håller med dig att det perspektivet skulle kunna ge oss andra svar och beslut!
Thomas: Avslutningsvis vill jag ställa en spekulativ framtidsfråga. Om du tror att nätverket ”Runt Vättern” finns kvar om tio år, hur ser världen ut då och vilket är ert fokus?
Åse: Jag tror definitivt att nätverket finns kvar och då firar ca 40 år. Att det blivit mer känt för oss som bor och verkar här och att vi jobbat ihop oss ännu mer. Att vi fortsatt platsutveckla vårt område med respekt och hänsyn för kommande generationer som får uppleva den fantastiska miljö vi har här. Vi har en sjö som mår bra! En sjö som har fått ett eget skydd och inte hotas av yttre faror. En sjö där fisken är en naturlig del på den lokala tallriken och dricksvattnet av högsta kvalitet.
Thomas: Tack för att du tog dig tid Åse, och lycka till med ditt och ert arbete och engagemang för Vättern!